Domstolarnas övergripande uppdrag är att med beaktande av allas likhet inför lagen utöva rättsskipningen sakligt och opartiskt. Mål och ärenden ska avgöras i tid med hög kvalitet på ett rättssäkert och effektivt sätt.
Oberoende domstolar och domare
Det är ett stort ansvar att vara domare. Hur den enskilde domaren utför sitt uppdrag påverkar förtroendet för domstolen och har betydelse för hur domstolen som institution lyckas upprätthålla rättsstatens principer.
I en rättsstat måste samhället vara uppbyggt av regler som är förutsägbara och tillämpas objektivt. För att garantera förutsägbarhet och objektivitet krävs att de domstolar – och domare – som ska tillämpa reglerna är oberoende och inte utsatta för påtryckningar som påverkar deras arbete. Det gör oberoende domstolar till en helt central del i en rättsstat. Principen om domstolarnas och domarnas oberoende handlar om relationen mellan å ena sidan domstolarna och domarna samt å andra sidan den övriga statsapparaten med dess olika organ och olika enskilda intressen. Därutöver måste också den enskilde domaren vara oberoende i förhållande till domstolschefen och andra domstolsanställda.
Särskilt utnämningsförfarande och förstärkt anställningsskydd
Domstolarnas och domarnas oberoende är grundlagsskyddad. För att särskilt värna domares oberoende finns särskilda regler om förfarandet vid utnämning av ordinarie domare och domare har även ett förstärkt anställningsskydd.
Ordinarie domare utnämns av regeringen. Samtliga ärenden om utnämning av ordinarie domare ska först beredas i Domarnämnden. Nämnden lämnar ett förslag till regeringen och uttalar sig om de sökandes lämplighet för tjänsten utifrån en kravprofil som utöver juridisk skicklighet ställer krav på omdöme, självständighet, integritet och omdömesgillt uppträdande. Anställningsförfarandet är offentligt. Ordinarie domare anställs med fullmakt och en domare får bara skiljas från tjänsten om han eller hon genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av sina skyldigheter har visat sig uppenbart olämplig för anställningen.
Gedigen utbildning och erfarenhet
Till domaryrket ska rekryteras de allra skickligaste och för domaryrket mest lämpade juristerna. De flesta domare har genomgått den särskilda domarutbildningen. Det innebär att de har arbetat som fiskaler både på överrätt och underrätt. Många domare har efter domarutbildningen meriterat sig ytterligare genom annat kvalificerat arbete utanför domstolsväsendet.
En del domare har istället en bakgrund som yrkesverksam jurist och har skaffat sig domstolserfarenhet genom en anställning som adjungerat råd vid en domstol.
Förutom goda kunskaper om det rättsliga regelsystemet måste domare ha god analytisk förmåga. Domaren ska vara omdömesgill och ha integritet i sitt beslutsfattande. Domaren ska kunna uttrycka sig klart och begripligt både skriftligen och muntligen samt behandla parter och andra som kommer inför domstolen på ett korrekt och seriöst sätt. Domaren ska med bibehållande av hög kvalitet ha förmåga att avgöra ärenden på ett effektivt sätt.
Lagstiftningen och samhället förändras ständigt och domare behöver ha en stark vilja att lära och utvecklas för att kontinuerligt uppdatera sin kunskap. Domaren ska kunna samarbeta och handleda notarier och domstolshandläggare och andra medarbetare i behov av vägledning.
Domare om sitt uppdrag
Se filmer med två domare som berättar om sitt uppdrag och sitt arbete på domstol.
"Ingen påverkar hur jag ska döma i ett enskilt mål"
Rådman Anna Liljenberg Gullesjö berättar om sitt arbete som domare i Stockholms tingsrätt.
"Oberoendet är en central del i mitt arbete"
Rådman Johan Rick berättar om sitt arbete som domare i Förvaltningsrätten i Uppsala.