I en orolig omvärld har Sveriges Domstolar viktiga uppgifter i att arbeta för att utveckla rättsstatens principer, ett område som är grundläggande i en fungerande demokrati. Målsättningen för det internationella arbetet är att värna rättsstatens principer och stärka respekten för demokrati och mänskliga rättigheter. Den särskilda kompetens som finns inom det svenska domstolsväsendet behövs i genomförandet av den svenska bistånds- och säkerhetspolitiken. Det ligger också i linje med den europeiska politiken för dessa områden. Den internationella biståndsverksamheten delas in i två huvudområden: internationellt utvecklingssamarbete och fredsfrämjande insatser, som denna artikel handlar om.
Jonas Högström som är enhetschef vid enheten för internationella relationer svarar på varför fredsfrämjande insatser från Sveriges Domstolar efterfrågas från den svenska regeringen och EU.
– I princip handlar det om att medlemsstaterna i EU arbetar för att länderna i dess närområde ska vara så stabila och säkra som möjligt. Under en lång tid har vi haft konfliktdrabbade regioner i EU:s närområde. För att kunna skapa en grund för varaktig fred och stabilitet behövs ett rättssäkert och oberoende domstolsväsende.
Domstolsverkets fredsfrämjande verksamhet styrs alltså ytterst från EU. Där fattas även beslut om vilka länder som ska prioriteras för insatserna och under vilken tidsperiod. Just nu pågår uppdrag för Domstolsverket i Kosovo, Palestina, Albanien och Ukraina och oftast rör det sig om långsiktiga insatser som spänner över flera år. Uppdragsbeskrivningarna ges via ett särskilt regleringsbrev och budgeten är ca 10 miljoner årligen som fördelas till denna del av den internationella verksamheten.
– Vi sänder ut personal på ettårs kontrakt men oftast försöker vi förlänga kontraktet till två år om det går. Men tjänstgöringen blir aldrig längre än två år. Personal som gör utlandstjänstgöring är tjänstlediga från sin ordinarie verksamhet och de behöver komma tillbaka till sin domstol. Att göra utlandstjänst ger viktiga perspektiv och en mycket bra erfarenhet för det framtida arbetet på hemmaplan, avslutar Jonas Högström.
Två röster om utlandsarbete
Två medarbetare som har vistats i Ukraina under en längre tid är Peter Stafverfeldt och Peter Scharmer. Stafverfeldt är nyss hemkommen efter två års tjänstgöring medan Scharmer fortfarande vistas i Ukraina. Det är ett uppdrag som har präglats av Rysslands invasion som inleddes 2014.
Peter Scharmer
Peter Scharmer arbetar normalt som rådman i Stockholms tingsrätt, men är sedan april sekonderad av Domstolsverket till EU:s rådgivande uppdrag i Ukraina (EUAM Ukraina).
– Jag arbetar nu främst med krigsbrott. Vi stöttar lokala aktörer såsom polisen, åklagarväsendet och domstolarna i deras arbete med att utreda och lagföra krigsbrott. Vi är dessutom med och tar fram ny lagstiftning som ska underlätta arbetet med att utreda och lagföra krigsbrott. I den delen arbetar vi mot det ukrainska regeringskansliet och det ukrainska parlamentet.
Att arbeta i ett land som befinner sig i krig är utmanande. En sak som Peter Scharmer lyfter fram är svårigheten i att förbereda sig för hur det är att leva och arbeta under sådana extrema förhållanden.
– Jag hade inte förväntat mig att jag skulle behöva tillbringa så mycket tid i olika skyddsrum. Som situationen ser ut nu så ljuder flyglarmet flera gånger per dygn. Om man sedan blir sittande i skyddsrummen ett par timmar varje gång blir det väldigt slitsamt i längden. Störningarna i eldistributionen och vattenförsörjningen försvårar också vardagen. När jag åkte tillbaka till Ukraina i november har jag packat ner en del utrustning för att kunna hantera de störningarna bättre. Jag tog även med mig rejält med varma kläder och en sovsäck för att klara vintern om värmen skulle försvinna i min bostad.
För Peter Scharmer har utlandstjänstgöringen öppnat nya kapitel i livet och att göra utlandstjänstgöring har gett helt nya erfarenheter, både yrkesmässigt och privat. Han nämner särskilt en löprunda som har satt ett djupt avtryck.
– Första gången jag upplevde flyglarmet var jag ute på en löprunda och jag skyndade mig till närmaste skyddsrum. Där satt jag i mina svettiga löparkläder, blöt och kall. Människorna runt omkring mig såg att jag frös och gav mig filtar och kläder. Vi pratade inte samma språk, men i den stunden kunde vi ändå förstå varandra. I stunder av utsatthet är det tydligt att människor hjälper varandra. Den händelsen gav mig ett starkt positivt minne.
Peter Stafverfeldt
Sedan oktober 2020 har Peter Stafverfeldt arbetat som chef för rättstatssektionen på EU:s rådgivande uppdrag för reform av den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM Ukraina). Under hösten återvände han hem till familjen och tjänsten som rådman vid Skaraborgs tingsrätt.
– I min tjänstgöring utomlands så har min roll inte varit dömande utan den har huvudsakligen varit en administrativ chefsroll, inriktad på att lösa problem för min personal och säkra kvaliteten hos dess råd kring hur en rättsstat ska vara uppbyggd. På vissa områden - och då främst stöd till åklagar- och domstolsväsendet, på lagstiftningsområdet samt beträffande brottsutredningar - har jag haft förmåga att bidra i substans.
För Peter Stafverfeldts del var det pågående kriget också en utmaning. Även om han hade en avslappnad inställning till vardagen och eventuella faror så fanns alltid en riskkalkylering och den mentala krisberedskapen med i tankarna.
– Jag var på plats i augusti när Ukraina firade sin självständighetsdag, vilket sågs som en riskfylld tidpunkt. Då förberedde jag mig noga, packade ihop hela lägenheten och körde ned alla mina saker till evakueringsplatsen ifall det skulle bli ett större angrepp. Jag ville inte hamna i samma situation som vid invasionens början då jag fick lämna nästan allt i min lägenhet och släpa en resväska flera kilometer för att det inte fanns några taxibilar. Dessutom hade jag alltid en så kallad ”grab-bag” med det nödvändigaste tillgänglig.
Att ha arbetat utomlands ger perspektiv på saker menar Peter Stafverfeldt och samtidigt ser han fram emot att få arbeta i svensk domstol igen. För Peter har Kyjiv fått en särskild plats i hjärtat.
– Kyjiv är en vacker stad. Jag har ägnat mycket tid åt långa promenader och har passat på att gå en matlagningskurs och har lärt mig att laga ett antal ukrainska rätter. Jag hoppas att kunna återvända dit en dag när kriget är över och visa staden för min familj.
