Ingen självklarhet
Helena Jäderblom har en lång juridisk karriär bakom sig. Hon har bland annat varit departementsråd och chef på justitiedepartementet, lagman på Kammarrätten i Stockholm och justitieråd på Högsta förvaltningsdomstolen. Därefter arbetade hon under sex år som domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter innan hon återvände till Sverige och blev ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen.
Men att det skulle bli förvaltningsrätten som skulle vara i fokus för yrkeslivet var dock inget hon planerade när juristexamen var avklarad. Inte ens domarbanan var någon självklarhet.
Juridik valde hon för att hon var samhällsintresserad, gillade att plugga och ville ha en gångbar utbildning. Notariemeriteringen genomfördes för att ha ett bra avstamp vidare och sedan var tanken att fortsätta på Åklagarmyndigheten efter de inledande sex månader hon genomförde där.––
– Men så hade Åklagarmyndigheten inga rekryteringar just då, medan de på kammarrätten var i gång och rekryterade. Dessutom fick man börja i princip direkt och eftersom det var trevligt på kammarrätten så stannade jag.
Svåra nötter i offentlig rätt
Att vara den offentliga rätten trogen blev dock snart ett enkelt val. Hon intresseras fortfarande av att det är så vitt skilda mål som dyker upp på skrivbordet, och av att i dem försöka få fram det som är rätt och riktigt utifrån vad lagstiftaren vill och menar.
– Och det är ett intellektuellt stimulerande jobb. Det dyker alltid upp svåra nötter att knäcka. De är knepiga, men också utvecklande. Den offentliga rätten är fortfarande lite undervärderad i Sverige, men det borde den inte vara. Det är ett väldigt intressant jobb som jag hoppas ska kunna locka fler begåvande jurister framöver.
