Högsta domstolen
 

Förutsättningarna för utvisning på grund av brott när den tilltalade har vistats länge i Sverige

Mål: B 5931-18
När en utlänning har vistats länge i Sverige kan utvisning på grund av brott ske endast om det finns synnerliga skäl. Högsta domstolen har i en dom som meddelats i dag utvecklat vad som kan utgöra synnerliga skäl och hur olika faktorer som är relevanta ska vägas mot varandra.

Om en utlänning har vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcks eller då hade varit bosatt i Sverige i minst fem år kan utvisning för brott ske endast om det finns synnerliga skäl. Utgångspunkten är att de personer som omfattas av bestämmelsen inte ska utvisas, men utvisning kan ändå ske om det finns särskilda omständigheter som vid en helhetsbedömning medför att skälen för utvisning väger över.

Det är framför allt allvaret i den brottslighet som aktualiserat utvisning som kan göra att det finns synnerliga skäl för utvisning, som t.ex. när det är fråga om mord, brott som innefattar svåra integritetskränkningar eller organiserad brottslighet.

Utlänningens personliga omständigheter har betydelse. Om utlänningen har en stark anknytning till Sverige krävs det typiskt sett allvarligare brottslighet för ett beslut om utvisning. Det gäller t.ex. om utlänningen har egen familj här. Motsatsen gäller om anknytningen är svag, t.ex. när utlänningen lever utanför det reguljära svenska samhället eller annars har visat en bristande vilja att etablera sig här. Om det handlar om återkommande brottslighet kan det tala för utvisning.

Vistelsetidens längd får ökad betydelse allt eftersom tiden går. En mycket lång vistelsetid i Sverige kan medföra att synnerliga skäl inte föreligger trots att brottsligheten har varit av mycket allvarligt slag, medan det inte krävs fullt lika mycket om vistelsen ligger strax över de tidsgränser som gör att det krävs synnerliga skäl.

Det aktuella målet rör en person som i hovrätten hade dömts för våldtäkt till fängelse i ett år och tio månader och utvisats. Han hade vistats i Sverige med uppehållstillstånd i åtta och ett halvt år när åtal väcktes. Han har ingen egen familj i Sverige men har under större delen av sin vistelse här haft sysselsättning i form av studier, praktik eller anställning. Med beaktande av omständigheterna i målet anser Högsta domstolen att mannens anknytning till Sverige inte framstår som särskilt svag och att det vid en helhetsbedömning inte föreligger synnerliga skäl för att göra avsteg från den utgångspunkt som gäller i fråga om utlänningar som har vistats i Sverige en längre tid. Högsta domstolen har därför upphävt utvisningsbeslutet och dömt mannen till fängelse i två år och två månader.