Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om bistånd enligt socialtjänstlagen

Mål: 3506-18
Högsta förvaltningsdomstolen har funnit en insats i form av vård av ett barn i familjehem enligt socialtjänstlagen får avbrytas när behovet av vård har upphört, utan hinder av bestämmelsen i 37 § andra stycket förvaltningslagen där det anges att gynnande förvaltningsbeslut endast under vissa förutsättningar får ändras till den enskildes nackdel.

Bistånd enligt socialtjänstlagen kan bl.a. ges i form av vård i familjehem. Enligt 6 kap. 8 § socialtjänstlagen ska socialnämnden beträffande barn som vårdas i sådant hem minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs och hur den bör inriktas och utformas.

Enligt 37 § andra stycket förvaltningslagen får beslut som till sin karaktär är gynnande för någon enskild part ändras till den enskildes nackdel bara om det framgår av beslutet eller de föreskrifter som det har grundats på att beslutet under vissa förutsättningar får återkallas, tvingande säkerhetsskäl kräver att beslutet ändras omedelbart, eller felaktigheten beror på att parten har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter. Om en annan lag eller förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen tillämpas, enligt 4 §, den bestämmelsen.

Frågan var om ett tidsbegränsat beslut om vård i familjehem fick avbrytas på den grunden att behovet av vård hade upphört. Kammarrätten i Stockholm hade ansett att det inte var möjligt eftersom det var fråga om ett gynnande förvaltningsbeslut som bara får ändras under de förutsättningar som anges i 37 § andra stycket förvaltningslagen. Bestämmelsen i 6 kap 8 § första stycket socialtjänstlagen kunde enligt kammarrätten inte anses utgöra ett sådant återkallelseförbehåll som avses i 37 § första stycket 1 förvaltningslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmelsen i 6 kap. 8 § första stycket socialtjänstlagen bygger på förutsättningen att ett beslut om vård i familjehem måste kunna ändras och anpassas till ändrade förhållanden och även att vården måste kunna avslutas om behovet av vård helt har upphört. Med tillämpning av 4 § förvaltningslagen fann därför Högsta förvaltningsdomstolen att bestämmelsen i 6 kap. 8 § socialtjänstlagen ska anses gälla framför 37 § andra stycket förvaltningslagen. Detta medför att en socialnämnd, utan hinder av 37 § andra stycket förvaltningslagen, kan avbryta en insats i form av vård av ett barn i familjehem när behovet av vård har upphört.