Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om bidrag till fristående förskola enligt skollagen

Mål: 5544-18
Storleken på bidrag enligt skollagen till en fristående förskola i form av tilläggsbelopp ska bestämmas individuellt och får därmed inte bestämmas utifrån en förutbestämd budgetram.

För barn vid en fristående förskola är hemkommunen enligt skollagen skyldig att lämna bidrag. Bidraget består av ett grundbelopp och, i förekommande fall, ett tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp ska lämnas för barn som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Beloppet ska vara individuellt bestämt utifrån barnets behov. Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för ett barn, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

I målet hade en kommun beviljat tilläggsbelopp för ett barn med halva det sökta beloppet. Som skäl för nedsättningen hänvisade kommunen till ett tidigare fattat generellt beslut om nedsättning till hälften av tilläggsbelopp under en viss period för alla barn med psykiska funktionshinder. Kommunen ansåg att den hade stöd för att sätta ned beloppet eftersom motsvarande nedsättning gällde även i kommunal skolverksamhet, dvs. i enlighet med likabehandlingsprincipen. Vidare var beslutet om nedsättning grundat på att kommunen hade betydande ekonomiska svårigheter.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det framgår av skollagen och dess förarbeten samt av praxis, att det beträffande tilläggsbelopp för barn som har ett omfattande behov av särskilt stöd ska göras en individuell bedömning avseende varje barns unika behov. Bedömningen ska, förutom frågan om ett tilläggsbelopp över huvud taget ska lämnas, också avse tilläggsbeloppets storlek. Det står vidare klart, enligt domstolen, att likabehandlingsprincipen inte gäller direkt i fråga om tilläggsbelopp. Vidare ska utgångspunkten när storleken på ett tilläggsbelopp ska fastställas vara att barnets behov av stöd kan tillgodoses i praktiken.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att bestämmelserna i 14 kap. 1 och 2 §§ skolförordningen om fastställande av bidrag per kalenderår och ändringar av bidrag under budgetår visserligen ger intryck av att även tilläggsbeloppets storlek ska bestämmas med utgångspunkt i de ekonomiska förhållandena i hemkommunens egen verksamhet eller utifrån en förutbestämd budgetram. Mot bakgrund av reglerna i skollagen och hur dessa kommit att tolkas saknas emellertid, enligt domstolens mening, lagstöd för en sådan ordning.

Avslutningsvis fann Högsta förvaltningsdomstolen att om kommunen vill åberopa betydande organisatoriska eller ekonomiska förhållanden ska det ske vid den individuella bedömningen. Detta hade kommunen enligt domstolen inte gjort.