Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om vitesföreläggande enligt skollagen

Mål: 314-19
En fristående skola som har begränsat sin utbildning till att avse elever med ett omfattande behov av särskilt stöd kan inte ställa som villkor för att ta emot en elev att hemkommunen först ska ha beviljat en ansökan om tilläggsbelopp för eleven.

Målet gäller ett vitesföreläggande enligt skollagen. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det är förenligt med skollagen att en huvudman begränsar sitt mottagande av elever till att endast avse elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Av utredningen i målet framgick dock att beslutet om antagning inte fattades utifrån huvudmannens bedömning av om eleven hade ett omfattande behov av särskilt stöd, utan att antagningen var villkorad av att kommunen beviljade tilläggsbelopp för eleven. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens bedömning begränsade skolan sitt mottagande till att avse elever vars hemkommun lämnade ett visst ekonomiskt bidrag till skolan. En sådan begränsning är inte förenlig med 10 kap. 35 § första stycket skollagen.

Vidare uttalade Högsta domstolen att förutsättningarna för en huvudman för en fristående grundskola att av ekonomiska skäl neka att ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev regleras uttömmande i 10 kap. 35 § andra stycket skollagen. Det är alltså inte förenligt med skollagens bestämmelser att neka antagning av en elev på den grunden att hemkommunen avslår en ansökan om tilläggsbelopp med motiveringen att eleven inte bedöms ha ett omfattande behov av särskilt stöd.

Det är vidare huvudmannen för en fristående grundskola som ansvarar för att bedöma om en elev ingår i skolans urvalsgrupp eller inte. Det är inte förenligt med skollagens bestämmelser att villkora mottagandet av elever utifrån kommunens bedömning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därmed att Skolinspektionen hade haft fog för sitt vitesföreläggande.

Två justitieråd var skiljaktiga.