Högsta domstolen uttalade att situationen för tillkomsten av ett ramavtal som ingåtts enligt ett upphandlingsförfarande kan vara sådan att avtalsinnehållet måste fastställas enbart med ledning av objektiva kriterier. En tolkning och utfyllnad av avtalet bör då utgå från en helhetsbedömning av avtalet och dess syfte efter beaktande av dess upphandlingsrättsliga sammanhang. Tolkningen bör harmoniera med avtalet i övrigt och utgå ifrån att ett avtal ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen.
I det aktuella fallet kom Högsta domstolen fram till att konsulten hade en ensamrätt enligt ramavtalet.