Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om assistansersättning

Mål: 1793-20
Försäkringskassan har inte haft rätt att neka utbetalning av assistansersättning enbart på den grunden att en personlig assistents redovisade arbetstid översteg assistentens arbetsförmåga enligt ett beslut om sjukersättning.

Assistansersättning betalas inte ut om assistansen har utförts av någon som till följd av ålderdom, sjukdom eller liknande orsak saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent.

I det förevarande målet hade Försäkringskassan beslutat att den assistansberättigade inte hade rätt att få ersättning för alla de timmar som hon begärt ersättning för. Försäkringskassan motiverade sitt beslut med att en av de personliga assistenterna under den aktuella tiden hade haft halv sjukersättning men trots det arbetat heltid. Eftersom den personliga assistenten enligt beslutet om sjukersättning hade saknat förmåga att utföra arbete i större omfattning än halvtid, dvs. 20 timmar per vecka, kunde den assistansberättigade inte få ersättning för alla timmar.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det såväl av lagtexten som av förarbetena följer att utbetalning av assistansersättning i en sådan situation inte med automatik ska stoppas. I stället ska Försäkringskassan, efter att relevanta uppgifter har begärts ifrån arbets- eller uppdragsgivaren, göra en bedömning av assistentens förmåga att arbeta som personlig assistent. Försäkringskassan har därför inte rätt att neka utbetalning av assistansersättning enbart av det skälet att den personliga assistentens arbetstid överstiger dennes arbetsförmåga enligt ett beslut om t.ex. sjukersättning. Avgörande för om assistansersättning ska betalas ut är förmågan att utföra arbete som personlig assistent.

I en situation som den nu aktuella blir frågan i stället om rätten till sjukersättning har missbrukats och vad följderna av det i så fall ska bli. Det är något som Försäkringskassan får pröva utifrån de bestämmelser som gäller för sjukersättning. En annan ordning skulle innebära att den assistansberättigade får bära konsekvenserna av assistentens felaktiga agerande.

I det aktuella målet hade det inte gjorts gällande att den personliga assistenten, trots beslutet om halv sjukersättning, till följd av sjukdom faktiskt saknat förmåga att arbeta heltid som personlig assistent. Försäkringskassan hade därför inte rätt att neka utbetalning av assistansersättning.