Högsta domstolen
 

Användningen av NSAB anses vara handelsbruk

Mål: Ö 5481-21
Ett speditörbolag hanterade för en uppdragsgivare distribution av varor från leverantör till kund. Uppdragsgivaren försattes i konkurs och speditörbolaget lagerhöll då varor för konkursbolaget. I konkursen gjordes gällande att bolaget hade panträtt i varorna även för fordringar som inte rörde de varor som fanns i lagret vid konkursutbrottet.

Frågan i Högsta domstolen var om speditörbolaget hade säkerhetsrätt avseende fordringar för tidigare uppdrag i de varor som bolaget innehade för uppdragsgivaren, s.k. kopplad panträtt. Sådan panträtt för en speditör kan uppkomma i varorna genom avtal, handelsbruk, sedvänja eller genom tillämpning av allmänna principer härledda ur kommissionslagen.

– Många sedvanerättsliga regler har i dag tagits in i standardavtal, men det är mycket sällsynt att avtalen betraktas som handelsbruk, säger Svante O. Johansson, domare i Högsta domstolen. Ett standardavtal kan dock få ställning som handelsbruk eller annan sedvänja under förutsättning att användningen har fått tillräcklig stadga och spridning, avslutar Johansson.

I detta fall ansåg Högsta domstolen mot bakgrund av utredningen om användningen av standardavtalet NSAB 2015 att det hade ställning som handelsbruk. Även reglerna om en kommissionärs panträtt i kommissionslagen gav stöd för den slutsatsen. Det förelåg därför i målet en kopplad panträtt i de varor som speditörföretaget hade kontroll över i sitt lager.