Det är förvaltningsrätten som beslutar om en ung person ska ges vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Om det är sannolikt att den unge behöver sådan vård och rättens beslut inte kan avvaktas, får socialnämnden besluta att omedelbart omhänderta den unge.
Socialnämnden beslutar också om var den unge ska vara placerad under den tid den unge är omedelbart omhändertagen eller ges vård med stöd av förvaltningsrättens beslut.
Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolen har tagit ställning till är om ett placeringsbeslut som socialnämnden fattar när den unge är omedelbart omhändertagen är överklagbart. Kammarrätten hade ansett att det inte var möjligt att överklaga ett sådant placeringsbeslut.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att avsikten när överklagandebestämmelsen tillkom visserligen synes ha varit att enbart placeringsbeslut som fattats efter det att rätten beslutat om vård skulle vara överklagbara, men att det av lagtexten inte går att utläsa att det ska göras någon skillnad mellan det fall att den unges placering sker på grund av ett beslut om omedelbart omhändertagande och det fall att placeringen sker på grund av ett beslut om vård. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kunde lagtexten med andra ord inte förstås på annat sätt än att placeringsbeslut genomgående är överklagbara. Kammarrätten hade således hanterat ärendet på ett felaktigt sätt.
Vid tidpunkten för Högsta förvaltningsdomstolens prövning var den unge inte längre föremål för vård enligt LVU. Domstolen skrev därför av målet.