Finansinspektionen förelade en man att betala en sanktionsavgift för det att han hade genomfört vissa aktietransaktioner som inspektionen bedömde stred mot förbudet mot marknadsmanipulation. Mannen godkände inte föreläggandet. Inspektionen väckte då talan mot honom vid tingsrätten. Sanktionsföreläggandet hade delgetts mannen inom två år från överträdelsen men talan väcktes först efter tvåårsfristens utgång.
Mannen motsatte sig talan och menade bl.a. – med hänvisning till bestämmelserna om åtalspreskription i 35 kap. 1 § brottsbalken – att hans eventuella skyldighet att betala sanktionsavgift var preskriberad. Tingsrätten och hovrätten ansåg att preskription inte hade inträtt och förpliktade mannen att betala en sanktionsavgift om 50 000 kr.
Högsta domstolens prövning av målet har varit begränsad till frågan om mannens skyldighet att betala sanktionsavgift är preskriberad. Domstolen har kommit fram till att preskription inte har inträtt. Enligt domstolen kan bestämmelserna om åtalspreskription i 35 kap. 1 § brottsbalken inte tillämpas i detta fall. Det beror på att den lag som reglerar sanktionsavgifter vid marknadsmanipulation innehåller en egen bestämmelse om preskription, dvs. det nämnda kravet på att sanktionsföreläggande måste delges den enskilde inom två år från överträdelsen. Den bestämmelsen är tillämplig även när frågan om sanktionsavgift prövas i domstol. Det finns då inget utrymme för att även ställa krav på att talan vid domstolen ska väckas inom två år från överträdelsen.