Högsta domstolen
 

Misshandel till döds bedöms som mord

Mål: B 3014-23
Mannen misshandlade sin sambo synnerligen grovt. Hon avled kort efter att misshandeln hade avslutats. Frågan i Högsta domstolen har varit om det våld mannen utövade och de skador detta medförde har orsakat hennes död.

I tingsrätten dömdes mannen för mord till livstids fängelse. Tingsrätten ansåg att åklagaren hade bevisat att mannen genom att slå, sparka, knuffa och utöva annat våld mot kvinnan hade orsakat henne omfattande skador, bland annat traumatiska skador i storhjärnan som enligt tingsrätten utgjorde dödsorsaken.

Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om vilket våld mannen hade utövat och vilka skador våldet hade föranlett. Hovrätten ansåg dock att även om den mest sannolika dödsorsaken var skadorna i storhjärnan fanns det visst utrymme för att döden kunde ha orsakats av förgiftning av läkemedel. Enligt hovrätten kunde det inte anses ställt utom rimligt tvivel att kvinnan hade avlidit till följd av de skador i storhjärnan som mannen orsakat. Hovrätten dömde därför mannen för synnerligen grov misshandel och vissa andra brott till fängelse i sju år.

Högsta domstolen uttalar sig i avgörandet om situationen att det finns flera möjliga orsaker till en sådan effekt som krävs enligt ett straffbud. Domstolen slår fast att det då är tillräckligt för straffansvar att det agerande som läggs den tilltalade till last har utgjort en bidragande orsak till följden. Det krävs inte att det har varit den enda orsaken till följden eller att det varit huvudorsaken. Om något annat har varit den enda orsaken till det inträffade föreligger dock inte orsakssamband mellan den tilltalades handlande och effekten. Det straffbara området avgränsas därutöver bland annat av att gärningsmannens handlande måste vara beaktansvärt och inte en åtgärd som är alltför avlägsen i förhållande till följden och av kravet på uppsåt eller, i vissa fall, oaktsamhet.

– I grunden är det en bevisfråga om en gärningsmans handlande haft en viss effekt och det är åklagaren som ska bevisa att orsakssamband föreligger, säger justitierådet Malin Bonthron som deltagit i avgörandet. Hon fortsätter: – I det här fallet kommer Högsta domstolen fram till att den medicinska utredningen inte ger utrymme för någon annan slutsats än att de hjärnskador i storhjärnan som följt av det våld mannen utövat har varit en i vart fall bidragande orsak till sambons död.

Högsta domstolen dömer mannen för mord till livstids fängelse.