Högsta domstolen
 

Brott mot låneförbudet i aktiebolagslagen är inte ett brott av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd

Mål: B 7301-23
En styrelseledamot och VD i ett bolag lånade 675 000 kr från bolaget i strid med reglerna om förbud mot närståendelån. Det förbjudna lånet doldes genom transaktioner i flera led och skenhandlingar som också tillfördes bolagets bokföring. Brottet förutsatte således särskild planering. Lånet skulle användas för att betala en bodelningslikvid till företagarens före detta hustru.

Enligt aktiebolagslagen är det förbjudet för styrelseledamöter, verkställande direktörer, aktieägare och andra närstående att låna pengar från det bolag där de intar denna ställning. En överträdelse av förbudet är straffbelagd och kan föranleda böter eller fängelse i högst ett år.

Företagaren dömdes för brott mot aktiebolagslagen genom att ha överträtt förbudet mot närståendelån. Påföljden bestämdes i tingsrätten till villkorlig dom och samhällstjänst. Hovrätten har ändrat påföljden och bestämt denna till villkorlig dom och böter.

Målet gäller främst om brottslighetens art är sådan att det föreligger en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse, trots att straffvärdet inte är särskilt högt. Om så är fallet kan påföljden bli villkorlig dom och samhällstjänst med ett alternativt fängelsestraff och annars kan påföljden bestämmas till villkorlig dom och böter.

Högsta domstolen konstaterar att det inte finns några uttalanden i förarbeten eller rättsfall från Högsta domstolen efter 1989 års påföljdsreform som ger stöd för att särbehandla brott mot förbudet för närståendelån vid påföljdsvalet. Ett äldre rättsfall från 1986 kan, trots att allmänpreventiva skäl i det fallet ledde till fängelse, inte tas till intäkt för att brottet generellt ska särbehandlas på grund av brottslighetens art.

Med hänsyn till det begränsade utrymme som finns för att genom rättsutveckling i praxis särbehandla ytterligare brottstyper med hänvisning till deras art bedömer Högsta domstolen att brottslighetens art normalt inte bör tillmätas betydelse när det gäller att bestämma påföljd för brott mot förbudet mot närståendelån.

Högsta domstolen bestämmer därför i likhet med hovrätten påföljden till villkorlig dom och dagsböter.

Benämning

”Närståendelånet”