Medlare i dispositiva tvistemål - särskild medling

Domstolen ska verka för att parterna i ett mål förlikas, om det inte är olämpligt. Förlikningsförhandlingar kan hållas av domaren, eller av en särskild förordnad medlare.

Parterna måste samtycka för att rätten ska kunna besluta om särskild medling. Det måste också vara tal om ett tvistemål där parterna kan förlikas om saken. Detta utesluter familjemål. Kontakta domstolen om du önskar vara medlare i familjemål.

När rätten väljer medlare bör hänsyn tas till om kunskaper inom ett visst sak- eller rättsområde kan vara av värde. Om målet är sådant att det krävs specialistkunskap inom olika områden kan flera medlare förordnas. Parternas önskemål måste också beaktas för att förutsättningarna för medlingen ska vara de bästa.

Det finns inga formella krav på utbildning eller erfarenhet för att någon ska kunna förordnas som medlare. Erfarenhet av arbete som advokat eller domare har dock visat sig värdefull vid medlingsuppdrag.

I samband med ett beslut om medling ska rätten förelägga parterna att inställa sig till ett sammanträde inför medlaren och ange inom vilken tid medlingen ska vara slutförd. Tidsfristen kan förlängas om särskilda skäl föreligger.

Hur medlarens arbete ska bedrivas är inte när­mare reglerat i lag utan detta får anpassas till det enskilda fall. Det finns vissa uppförandekoder för medlare som medlaren frivilligt eller enligt överenskommelse med parterna kan förhålla sig till. Ett exempel på uppförandekod är den Europeiska uppförandekoden för medlare som en grupp av berörda aktörer tagit fram med hjälp EU-kommissionen. Även Stockholms Handelskammare och Västsvenska Handelskammaren har tagit fram medlingsregler. Sammanfattningsvis ska en medlare agera opartiskt och genomföra medlingen med hänsyn taget till bland annat behovet av att snabbt lösa tvisten.

En medlare har rätt till ersättning för utförandet av uppdraget. Kostnaden för en särskild medlare svarar parterna för solidariskt, om inte någon av parterna har rättshjälp. I så fall står staten för kostnaden.

Om någon överenskommelse inte träffas till följd av medlingen, men parternas försök att komma överens har lett till att tvistefrågorna klarlagts och förenklats, bör kostnaden för medling kunna ersättas som en rättegångskostnad.

Att medlingsförfarandet är konfidentiellt har ansetts bidra till att skapa en förtrolig situation mellan parter och medlare. Det kan i sin tur öka förutsättningarna för parterna att komma överens. Det finns därför en särskild sekretess­reglering som gäller till skydd för uppgifter som parten lämnat till medlaren. Sekretessen är absolut och gäller även för ett biträde till medlaren.

En förutsättning för sekretess är att en part begärt det. Medlaren bör därför informera parterna om sekretessregleringen innan medlingen inleds.

Sekretess innebär både handlingssekretess och tystnadsplikt. Tystnadsplikten som följer av den aktuella sekretessbestämmelsen går före rätten att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets­grundlagen.

En medlare och dennes biträden omfattas av det så kallade frågeförbudet i domstol. Det innebär att de får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem vid medlingen eller som de fått veta i samband med medlingen bara om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

• 36 kap. 5 §, 42 kap. 17 § andra stycket samt 50 kap. 11 § andra stycket rättegångsbalken
• 5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
• 2 kap. 1 § och 36 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
• 18 § rättshjälpslagen (1996:1619)
• Propositionen 2010/11:128