Vård av missbrukare, LVM

Den som är djupt inne i missbruk och inte inser att hen behöver hjälp, kan vårdas enligt LVM - lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Det är förvaltningsrätten som beslutar om sådan vård.

En person som inte kan bryta sitt missbruk, inte går med på vård och utgör en fara för sig själv eller andra kan vårdas enligt Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Syftet är att bryta missbruket och motivera till frivillig behandling. Det är socialnämnden som ansöker om att personen ska vårdas mot sin vilja.

Socialtjänster ansöker och förvaltningsrätten beslutar

Socialnämnden i den missbrukande personens hemkommun tar initiativ till LVM-vården genom att skicka ansökan till förvaltningsrätten. Det är förvaltningsrätten som beslutar om personen ska vårdas eller inte. Socialnämnden bestämmer i så fall vilket hem personen ska placeras på och om hen till att börja med kan behöva vård på sjukhus.

Dessa omständigheter krävs för vård enligt LVM

För att förvaltningsrätten ska kunna besluta om tvångsvård måste samtliga dessa omständigheter vara aktuella:

  • personen ha missbrukat exempelvis alkohol eller narkotika på ett sådant sätt att hon eller han behöver vård för att bryta missbruket
  • personen vägrar gå med på vård frivilligt
  • personen utsätter sig för allvarlig fara, riskerar att förstöra sitt liv eller riskerar att allvarligt skada sig själv eller närstående till följd av missbruket

Placering under vårdtiden

Den som blir dömd till vård enligt LVM placeras på ett hem som är utformat för sådan vård, ett så kallat LVM-hem. Dessa hem drivs av Statens Institutionsstyrelse (SiS).

Vården på ett LVM-hem får pågå i högst sex månader. Så snart som möjligt ska vården ske utanför institutionen. Vården börjar ofta med avgiftning och en utredning av personens problem och behov. Utredningen kan omfatta samtal med psykolog, färdighetstester, social och psykiatrisk utredning och leder till i en individuell behandlingsplan.

När det är möjligt kan den som tvångsvårdas få vistas utanför LVM-hemmet för vård i annan form. 

Det här händer i domstolen

Så här går det till när domstolen fattar beslut om vård enligt LVM.

  1. 1

    Socialnämnden ansöker om LVM-mål

    Socialnämnden lämnar in en ansökan till förvaltningsrätten om att en person som missbrukar behöver vårdas enligt LVM.

  2. 2

    Förvaltningsrätten utser ett offentligt biträde

    Förvaltningsrätten utser ett offentligt biträde åt personen som missbrukar. Ett offentligt biträde är en jurist, ofta en advokat, som ska ta tillvara personens intressen i målet. Det offentliga biträdet bekostas av staten.

  3. 3

    Förvaltningsrätten håller muntlig förhandling

    En muntlig förhandling innebär att alla berörda träffas och kan ge sin syn på saken. Förhandlingen hålls på förvaltningsrätten, men det är vanligt att personen som missbrukar deltar via videolänk från behandlingshemmet. Det som framkommer vid en muntlig förhandling är ett komplement till den information domstolen har fått in skriftligt.

  4. 4

    Rätten beslutar

    Rätten beslutar om vård ska ske enligt LVM eller inte. Rätten består av en juridiskt utbildad domare och tre nämndemän.

I akuta lägen går det till så här

I akuta lägen kan en representant för socialnämnden besluta att den missbrukande personen ska tas omhand omedelbart. Då måste ett beslut från socialnämnden ha kommit in för prövning till förvaltningsrätten senast dagen efter att nämnden fattade beslutet.

Förvaltningsrätten avgör då inom fyra dagar om socialnämndens beslut ska gälla eller inte.

Socialnämnden har sedan en vecka på sig att ansöka om beredande av tvångsvård hos förvaltningsrätten. Tiden räknas från det datum då förvaltningsrätten fastställde beslutet.

Beslutet kan överklagas till kammarrätten

Förvaltningsrättens beslut om tvångsvård kan överklagas till kammarrätten. Det krävs inget prövningstillstånd för att kammarrätten ska ta upp ett sådant överklagande.

I bilagan till förvaltningsrättens avgörande finns anvisningar inom vilken tid och hur man ska överklaga.

Uppdaterad
2021-10-08