Åklagaren åtalade de båda kvinnorna vid Eksjö tingsrätt för att tillsammans och i samförstånd ha dödat målsäganden. Båda åtalades också för grovt gravfridsbrott. Den äldre av kvinnorna åtalades dessutom för skadegörelse. Tingsrätten dömde kvinnorna enligt åtalet till livstids fängelse. Båda kvinnorna skulle betala skadestånd till målsägandens släktingar och dödsbo.
Kvinnorna överklagade domen och ville bli frikända från åtalet för mord och inte betala något skadestånd. Den äldre kvinnan ville dessutom bli frikänd från åtalet för skadegörelse och den yngre kvinnan ville att gravfridsbrottet inte skulle bedömas som grovt.
Hovrätten har kommit fram till att målsäganden dog av kvävning genom manuell strypning, vartill vissa tillkommande faktorer kan ha påverkat dödsförloppet. Den äldre av de båda kvinnorna har gått med på att hon tagit ett tag om målsägandens hals. Hovrätten anser att taget om halsen var avgörande för att målsäganden dog. Enligt hovrätten har den äldre av kvinnorna insett att det fanns en avsevärd risk för att målsäganden skulle dö på grund av stryptaget, som var hårt och inte helt kortvarigt. Kvinnans agerande i samband med gärningen visar att hon var likgiltig inför att målsäganden skulle dö. Den äldre kvinnan hade därför uppsåt att döda målsäganden. Det finns inga förmildrande omständigheter. Kvinnan döms därför för mord.
Den yngre kvinnan frikänns från ansvar för mord eftersom den andra kvinnans uppgifter inte är tillräcklig bevisning för att åtalet mot den yngre kvinnan ska vara styrkt.
Många gånger kan en medtilltalads uppgifter läggas till grund för en fällande dom, säger hovrättslagmannen Niklas Rundberg, men då måste uppgifterna få stöd av annan bevisning. Dessutom måste uppgifterna från den medtilltalade vara tydliga och detaljerade. Så har inte varit fallet här, fortsätter han.
Båda kvinnorna döms för grovt gravfridsbrott. Däremot anser hovrätten att bevisningen inte är tillräcklig för att den äldre kvinnan ska kunna dömas för skadegörelse.
Påföljden för mord är som utgångspunkt fängelse i 16 år. Mot bakgrund av detta, det allvarliga gravfridsbrottet och att den äldre kvinnan kom att bidra till utredningen av mordet, har hovrätten bestämt påföljden för henne till fängelse i 16 år.
Den yngre kvinnan döms till fängelse i ett år och sex månader. Hovrätten har då, utöver brottets allvar, beaktat den yngre kvinnans psykiska hälsotillstånd.
Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten i fråga om släktingarnas och dödsboets rätt till ersättning av den äldre kvinnan. Den yngre kvinnan befrias dock från sin skyldighet att betala skadestånd eftersom hon frikänns från mordet.