Porträtt av kända personer

Karl Schlyter – reformatören

Karriären

Efter domarutbildning i Hovrätten över Skåne och Blekinge flyttade Karl Schlyter till Stockholm 1910 för att arbeta som revisionssekreterare vid Högsta domstolen. I Stockholm fick Karl Schlyter 1912 arbete som sekreterare i den processkommission som fått det stora och komplicerade uppdraget att reformera processrätten så att den låg mer i linje med tidens tankar om fri bevisprövning och muntlighet.

Även om Karl Schlyter lämnade processkommissionen innan uppdraget var slutfört kom de tankar och idéer som genomsyrade den nya rättegångsbalken (som infördes 1948) att påverka honom i hans fortsatta arbete. Som ett led i det reformarbetet grundade han bland annat Svensk Juristtidning.

Häradshövning med möjlighet att påverka

År 1923 blev Karl Schlyter utnämnd till häradshövding i Askims domsaga. Som häradshövding tog han plats i det stora tingshuset på Södra vägen och hade där i princip oinskränkta möjligheter att påverka rättstillämpningen i sin domsaga. Karl Schlyter, som ville syssla med mer praktisk juridik, tvekade inte att tacka ja till tjänsten. I ett brev till en vän skrev han:

”Jag vinner här en utmärkt erfarenhet, kan som envåldshärskare i en stor domstol experimentera mina idéer på rättegångsordningens område och kommer otvivelaktigt att trivas”.

Karl Schlyter var till naturen otålig och framåtdrivande och kom som häradshövding att börja tillämpa principerna för den nya rättegångsbalken långt innan den hade antagits. Schlyter tog bland annat initiativ till muntliga förhandlingar, förlikningsverksamhet och avkunnande av domar muntligt direkt efter förhandling. Som häradshövding anställde han också Sveriges första kvinnliga notarie.

Reformarbetet fortsatte

Karl Schlyter lämnade posten som häradshövding 1929 för att under en kort period tjäna som president i Hovrätten över Skåne och Blekinge, innan han 1932 blev utsedd till justitieminister i Per Albin Hanssons första regering. Som justitieminister inledde han ett stort reformarbete på straffrättens område med en alltmer tydlig övergång från att straffa till att behandla lagöverträdare.

Bland de reformer han låg bakom kan särskilt nämnas kriminaliseringen av utpressning, som framför allt fick stor betydelse för de homosexuellas situation – vid denna tid var homosexualitet fortfarande straffbelagt och det var inte ovanligt att man som homosexuell blev utpressad.

Karl Schlyter var senare delaktig i att avkriminalisera homosexuella handlingar mellan samtyckande myndiga personer. Han var också med om att införa en lag om ungdomsfängelse och tog initiativ till att avskaffa påföljden förlust av medborgerligt förtroende som inneburit att man förlorade sin rösträtt, inte fick vittna i domstol eller arbeta med yrken som krävde gott anseende och rykte.

En man av sin tid

Vissa av hans reformer var dock kontroversiella. Han förespråkade bland annat sterilisering av kriminella.

Karl Schlyter var i många avseenden en man av sin tid. Hans förslag och reformer var alla uttryck för en idé om social ingenjörskonst och att det alltid fanns rationella lösningar på samhällsproblem.

Kvinnor i juridiken

Sverige blev 1873 det första nordiska landet som tillät kvinnor att ta en juridisk examen.

Men ändå fanns det för hundra år sedan väldigt få kvinnliga jurister i Sverige och det tog lång tid innan de blev fler. Ända fram till 1960-talet var kvinnor i minoritet inom alla juridiska yrken.

Kan kvinnor döma?

Under tidigt 1900-tal diskuterades kvinnors rättigheter intensivt. Det handlade inte bara om rösträtt, utan också om kvinnor skulle vara myndiga (gifta kvinnor stod under sina mäns förmyndarskap) och om de skulle ha rätt att arbeta. En särskilt omstridd fråga var om kvinnor skulle få bli domare. Motståndarna menade att kvinnor var för impulsiva och känslosamma för att vara domare, medan förespråkarna trodde att motståndet skulle minska om kvinnor bara fick chansen.

Rättighet med undantag

Efter flera utredningar och remiss-omgångar antogs behörighetslagen 1923. Den gav kvinnor rätt att ha många statliga jobb som tidigare varit stängda för dem.

För att få lagen godkänd innehöll den dock flera undantag och högre domartjänster var fortfarande reserverade för män. Lagen gav dock kvinnor möjlighet att arbeta som tingsnotarie, nämndeman och att vara ordförande vid förhandlingar i underrätt.

År 1926 infördes regler som under vissa förutsättningar tillät kvinnliga notarier som tjänstgjort minst sex månader i hovrätt att vara ordförande i häradsrätt.

Birgit Spångberg – Sveriges första kvinnliga domare i underrätt

Karriären

Som en av de första kvinnorna i Sverige fick Birgit Spångberg plats som tingsnotarie i Askims, Hisings och Sävedals domsaga. Askims häradsrätt var på 1920-talet känd för att vara progressiv och nytänkande och var därför också en av de första i landet att anställa kvinnliga notarier.

Därefter blev Birgit Spångberg extra ordinarie notarie i Göta hovrätt 1926, som anställt en kvinnlig notarie en gång tidigare. Samma år ledde hon förhandlingar i ett tiotal mål vid Askims häradsrätt. Hon var den första kvinnliga juristen i landet som fått ett domarförordnande.

Från 1928 arbetade Birgit Spångberg vid Socialdepartementet. Där blev hon förste amanuens 1932 och hade flera förordnanden som kanslisekreterare och kansliråd.
År 1936 fick hon ett stipendium för att under ett år arbeta vid den internationella arbetsbyrån i Genève.

På vägen hem från Genève drabbades hon av lunginflammation och avled hastigt i Köpenhamn 1937, endast 37 år gammal. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.

Anna-Lisa Vinberg – en pionjär

Karriären

Efter att ha arbetat på en advokatbyrå i Skene 1938–1939 började Anna-Lisa Vinberg på Göta hovrätt 1939, där hon blev hovrättsfiskal 1940.

Karriären tog henne vidare till Askims domsaga 1942–1943, där hon arbetade som tingssekreterare, och till Flundre domsaga i Trollhättan. Under senare 1940-talet utnämndes hon till tillförordnad rådman i Borås och blev då även Sveriges första kvinnliga vigselförrättare.

När Hovrätten för Västra Sverige inrättades 1948 flyttade Anna-Lisa Vinberg till Göteborg, där hon utnämndes till Sveriges första kvinnliga hovrättsassessor. År 1953 blev hon Sveriges första kvinnliga hovrättsråd vid samma hovrätt. Anna-Lisa Vinberg sade själv om sin utnämning:

”Visst är det roligt med en sådan här utnämning, men inte tycker jag att det är speciellt roligt bara för att jag är kvinna.”

År 1962–1970 var Anna-Lisa Vinberg häradshövding i Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga. Efter tingsrättsreformen 1971 utnämndes hon till lagman vid Sävedals tingsrätt, där hon kom att arbeta fram till sin pension 1973.

Uppdaterad
2024-08-15