I en demonstration bars ett plakat med ordet förbrytare i versaler tillsammans med en bild och ett namn på en person. Målsäganden (den avbildade personen) menade att plakatet var tryckt i tryckpress och ansökte om att det skulle konfiskeras. Tingsrätten och hovrätten prövade målet som ett tryckfrihetsmål men ogillade ansökningen med motiveringen att målsäganden inte hade styrkt att plakatet var en tryckt skrift.
Högsta domstolen slår fast att frågan om en skrift är framställd i tryckpress uteslutande ska prövas som en processförutsättning, dvs. för att avgöra om tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Omständigheten ingår inte i den materiella prövningen av om ett tryckfrihetsbrott begåtts.
Om det är mer sannolikt att skriften har framställts i tryckpress än att så inte är fallet är beviskravet uppfyllt och målet ska prövas som ett tryckfrihetsmål. I annat fall ska talan avvisas.
Högsta domstolen undanröjer tingsrättens och hovrättens domar och återförvisar målet till tingsrätten för prövning av om konfiskering ska ske.