En otillbörlig förmån kan utgöra en muta. En förmån är otillbörlig om det direkta syftet är att mottagaren ska handla osakligt för att gynna någon. I andra fall måste det göras en helhetsbedömning. Ett straffansvar förutsätter att det finns en konkret risk för skada av det intresse som straffbestämmelserna skyddar. När mottagaren har myndighetsutövande uppgifter ska straffbestämmelserna om muta främst skydda myndighetens integritet och sakligheten i beslutsfattandet liksom allmänhetens förtroende för den offentliga verksamheten.
Högsta domstolen konstaterade att helhetsbedömningen måste styras av kravet på att en enskild person ska kunna förutse när han eller hon agerar straffbart snarare än olämpligt. För att vara straffbart måste handlandet klart ligga utanför gränsen för det godtagbara.
Av betydelse är förmånens värde och mottagarens möjligheter att utöva inflytande över beslut som kan gynna givaren. Det har också betydelse om det finns aktuella beröringspunkter mellan givaren och mottagaren, t.ex. i ett pågående ärende. Vid inbjudan till ett evenemang ska det vägas in i helhetsbedömningen om ett deltagande framstår som naturligt och nyttigt med hänsyn till myndighetens uppgifter och om evenemanget har ett brett deltagande och sker öppet.
Med ledning av dessa kriterier kom Högsta domstolen fram till att det inte fanns någon konkret risk för att de inbjudna personerna i det aktuella fallet skulle påverkas att gynna organisationerna. De åtalade personerna frikändes därför av Högsta domstolen.