Både tingsrätten och hovrätten gjorde bedömningen att det rörde sig om ett brott av normalgraden och bestämde påföljden till dagsböter. Frågan i Högsta domstolen gällde om brottet mot knivförbudslagen skulle bedömas som grovt och påföljden till följd därav skulle bestämmas till ungdomstjänst.
Syftet med knivförbudslagen är att förebygga att knivar och andra farliga föremål kommer till användning vid brott mot liv eller hälsa. Med andra ord ska lagen ska bidra till att minska risken för att personer bär med sig knivar eller föremål som lätt kan användas om det uppstår bråk eller konflikter, med allvarligare brottslighet som följd. Hur allvarligt ett brott är påverkas också av det sammanhang i vilket knivinnehavet sker och om det rör sig om innehav på särskilt brottsutsatta eller skyddsvärda platser. En skola är i regel under själva skoltiden en sådan särskilt skyddsvärd plats.
Vid den helhetsbedömning som alltid måste göras ska därutöver enligt domen beaktas bl.a. vad som framkommit om gärningsmannens motiv, föremålens antal och deras karaktär. Det pekas särskilt på att ett innehav i självförsvarssyfte kan tyda på en större beredvillighet att använda kniven och att den omständigheten därför typiskt sett är något som ger anledning att se allvarligare på innehavet.
Eleven hade under en pågående lektion haft en större kniv dold på kroppen och en mindre kniv i sin ena ficka. Han hade också ett metallrör i en jacka i sitt elevskåp. Av orosanmälningar från polisens sida framgick att han hade kopplingar till våldsbejakande miljöer, att han dagen före ingripandet mot honom hade varit inblandad i ett bråk med andra ungdomar och att han därefter gjort sökningar på sin telefon bl.a. på orden ”mord” och ”preskriptionstid”. Högsta domstolen har vid en helhetsbedömning funnit att omständigheterna varit sådana att brottet bör bedömas som grovt brott mot knivförbudslagen. Påföljden har med hänsyn till gärningsmannens ungdom bestämts till ungdomstjänst.