Tingsrätten och hovrätten ansåg att mannen inte bevisat att han var gift och avvisade mannens talan med hänvisning till att han saknade talerätt.
Högsta domstolen konstaterar att det visserligen ofta saknas anledning för en domstol att ifrågasätta att en kärande som för talan om äktenskapsskillnad är gift med svaranden, och därigenom har talerätt. Trots detta är det viktigt att det utreds om det föreligger ett giltigt äktenskap, bl.a.därför att domen ska kunna erkännas i andra länder.
Domstolen har mot denna bakgrund en egen skyldighet att utreda frågan. Av samma skäl ska det vara utrett att det föreligger ett giltigt äktenskap för att käranden ska ha talerätt. När det saknas uppgifter i folkbokföringen som kan läggas till grund för bedömningen innebär detta att det normalt måste finnas dokumentation som ger stöd för att käranden är gift med svaranden. Samstämmiga och trovärdiga uppgifter om äktenskapet från parterna eller annan tillförlitlig utredning kan också godtas.
I det här fallet fanns inte någon utredning av detta slag. Det fanns inte heller några rimliga utredningsåtgärder som domstolen hade kunnat vidta för att bringa klarhet i frågan om äktenskap. Då det alltså inte var utrett att mannen hade talerätt var det korrekt av tingsrätten att avvisa mannens talan.