När straff mäts ut för ett brott ska domstolen bl.a. beakta om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid har förflutit sedan brottet begicks (sen lagföring). Högsta domstolen har bedömt hur detta ska göras när det gäller brottet grovt rattfylleri, som normalt skulle ha lett till fängelse i en månad. Högsta domstolen har bedömt att en tidsutdräkt om ca fyra år mellan brottstidpunkt och slutlig dom i ett mål om grovt rattfylleri får betraktas som en ovanligt lång tid för lagföring. Detta kan beaktas i ljuset av andra omständigheter som talar emot ett fängelsestraff vid valet av påföljd även om handläggningen sedd som en helhet medfört att en prövning kunnat ske utan att den tilltalades rätt till prövning inom skälig tid har kränkts.
Sen lagföring av ett mål om grovt rattfylleri påverkade valet av påföljd
Det tog omkring fyra år att lagföra en person som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri. Tiden för lagföring i tre instanser har tillsammans med andra omständigheter kring den tilltalades person medfört att villkorlig dom i förening med samhällstjänst har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd. Tidsutdräkten ansågs dock inte vara sådan långsam handläggning som kränkt den tilltalades rätt till prövning inom skälig tid.