För att någon ska dömas för brott krävs i regel att han eller hon har haft uppsåt till gärningen. Man brukar säga att gärningen ska vara täckt av gärningsmannens uppsåt (täckningsprincipen). För att någon ska dömas för anstiftan till en gärning som annan begår krävs på motsvarande sätt att anstiftaren har haft uppsåt till gärningen.
Frågan om uppsåt ställs på sin spets i den speciella situation som förelåg i målet, dvs. där den åtalade har gett andra i uppdrag att angripa en person men gärningsmännen på grund av förväxling hade angripit en annan person. Ska uppdragsgivaren då tillräknas uppsåt till det angrepp som faktiskt kommer till stånd, trots att händelseförloppet därmed kanske har utvecklat sig på ett, från uppdragsgivarens synpunkt, helt oönskat sätt?
Högsta domstolen besvarar den frågan jakande. Domstolen tillägger dock att detta gäller under två förutsättningar, dels att den gärning som anstiftan avser är straffrättsligt likvärdig med den gärning som faktiskt begås, dels att utfallet av anstiftan är en tänkbar följd av det händelseförlopp som anstiftaren har satt i rörelse.
I det aktuella fallet konstaterar Högsta domstolen att dödandet av det faktiska offret har varit straffrättsligt likvärdigt med ett dödande av det tilltänkta offret. Det har funnits anledning att räkna med att en skjutning av det slag som uppdragsgivaren hade beställt skulle kunna drabba även andra än det tilltänkta offret. Det faktiska offrets död har därför bedömts vara täckt av uppdragsgivarens uppsåt. Uppdragsgivaren har därför dömts för anstiftan av mord på det faktiska offret.
Högsta domstolen har i avgörandet också behandlat frågan om uppdragsgivaren ska dömas även för anstiftan av försök till mord på det tilltänkta offret. I den delen har domstolen ogillat åtalet. Det har ansetts att händelseförloppet, såvitt gäller angreppet på det tilltänkta offret, inte hade kommit så långt att det varit fråga om ett s.k. fullbordat försök. Domstolen har också konstaterat att en förutsättning för att uppdragsgivaren i en situation av det aktuella slaget ska kunna dömas för både anstiftan av mord på det faktiska offret och anstiftan av försök till mord på det tilltänkta offret är att han har haft uppsåt till två eller flera personers död. Eftersom han inte har ansetts ha det, kan han inte dömas även för anstiftan av försök till mord på det tilltänkta offret.
Genom Högsta domstolens avgörande döms uppdragsgivaren till fängelse på livstid. Fängelsestraffet avser även annan brottslighet, däribland ett ytterligare fall av anstiftan av mord.