Ägaren av undervattenskabeln yrkade att tre svarande skulle betala skadestånd för skadan. Ägaren menade att svarandena tillsammans var ansvariga för att de hade orsakat skadan med kvalificerad grov vårdslöshet eller att de var ansvariga som fartygets redare. Svarandena invände bland annat att ingen av dem var att anse som redare utan det i stället var ett annat bolag som inte var aktuellt i målet.
Den huvudsakliga frågan i Högsta domstolen var därmed vem eller vilka som är att anse som redare och ansvariga för skadan enligt reglerna om redaransvar i sjölagen. I målet aktualiserades också frågan vad som kan utgöra kvalificerad grov vårdslöshet.
– Det är inte alltid lätt att avgöra vem som är redare av ett fartyg, säger Svante O. Johansson, domare i Högsta domstolen. I dag sker ofta en uppdelning av olika redarfunktioner och frågan om vem som är ansvarig för skada får avgöras genom en helhetsbedömning av omständigheterna i det konkreta fallet, fortsätter han. Som redare betraktas då den på vilken den övervägande delen av de typiska redarfunktionerna vilar, avslutar han.
I detta fall anser Högsta domstolen att ingen av svarandena själva handlade med sådan kvalificerad grov vårdslöshet som ägaren av undervattenskabeln påstått. Däremot kom domstolen vid en helhetsbedömning fram till att den övervägande delen av de typiska redarfunktionerna låg på en av de svarande. Han svarar alltså som redare ensam för de skador som fartyget orsakade på kabeln genom kaptenens och besättningens fel eller försummelse i tjänsten på fartyget.