Två avgöranden om klagorätt vid rivningslov

Mål: Ö 7708-22, P 2334-23
Högsta domstolen har prövat två mål som båda gäller rätten att överklaga ett beslut om rivningslov. Det gällde Liljeholmsbadet i Stockholm och ett kokhus i Tierp. Det första beslutet överklagades av ett antal organisationer och det andra av ägare till grannfastigheter.

Högsta domstolen har tidigare ansett att en organisation som har till huvudsakligt ändamål att ta tillvara kulturmiljöintressen kan beröras av ett detaljplanebeslut som mer tydligt är relaterat till kulturmiljön. Beslutet kan i så fall sägas angå föreningen. Klagorätt kan då föreligga enligt 42 § förvaltningslagen.

Domstolen har nu konstaterat att även ett beslut om rivningslov kan vara mer tydligt relaterat till kulturmiljön, såsom är fallet med Liljeholmsbadet. Eftersom de aktuella organisationerna bedömdes ha till huvudsakligt ändamål att ta tillvara kulturmiljöintressen hade de rätt att överklaga beslutet.

Skyddet för kulturmiljön utgör ett allmänt intresse och det berör därför inte en granne i dennes egenskap av fastighetsägare. Grannarna till fastigheten i Tierp kunde därför inte grunda sin klagorätt på att rivningen av kokhuset kunde påverka kulturmiljön. Inte heller vad de anfört i övrigt gav dem klagorätt och de fick därför inte överklaga beslutet om rivningslov.