En 14-årig pojke var på väg till skolan när en 18-årig man kom fram till honom och krävde att han skulle lämna ifrån sig sin jacka, annars skulle 18-åringen slå honom. Pojken sa först nej, men sedan 18-åringen upprepat hotet lämnade han över jackan. Tingsrätten och hovrätten dömde 18-åringen för rån till fängelse i ett år och sex månader.
Om en gärning – som annars skulle bedömts som rån – med hänsyn till våldet hotet eller omständigheterna i övrigt är av mindre allvarlig art, ska enligt 8 kap. 5 § brottsbalken fjärde stycket brottsbalken i stället dömas för annat brott som gärningen innefattar.
Högsta domstolen konstaterar i sin dom att något våld inte förekommit samt att de verbala hoten inte varit av allvarligare beskaffenhet. Vidare tar domstolen hänsyn till bland annat att 18-åringen varit ensam och att gärningen framstod som en oöverlagd impulshandling. Jackans värde, omkring 2 000 kr, var inte obetydligt men inte heller så högt att det ska ges någon avgörande betydelse.
Med hänsyn till bland annat dessa förhållanden anser Högsta domstolen att gärningen – även om den innefattat en allvarlig kränkning av brottsoffret – var av mindre allvarlig art. Därför döms 18-åringen för grov stöld i stället för rån.
Högsta domstolen bedömer att straffvärdet motsvarar fängelse i tio månader. Skyddstillsyn i kombination med skyldighet att utföra samhällstjänst anses dock vara en tillräckligt ingripande påföljd.