Mål: 2678-22

Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat att ett förhandsavgörande ska hämtas in från EU-domstolen för att få klarlagt om laddning av elfordon i en laddningsstation innebär att användare av elfordon ska anses förvärva el i mervärdesskatterättslig mening och, om så är fallet, från vem leveransen sker.

Målet gäller ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden som rör ett tyskt bolag som tillhandahåller användare av elfordon i Sverige tillgång till ett laddningsstationsnätverk. Genom nätverket får användarna löpande information om pris och tillgänglighet för de laddningsstationer som ingår i nätverket samt funktioner för att dels söka och hitta stationer, dels för ruttplanering. För att ladda fordon vid stationerna förser bolaget användarna med ett kort och en applikation. Laddningsstationerna drivs dock inte av bolaget utan av operatörer som fakturerar bolaget för användarnas laddningar. Bolaget fakturerar därefter användarna för levererad mängd el och tillgång till nätverket.

Genom begäran om förhandsavgörande önskar Högsta förvaltningsdomstolen få klarlagt om användarnas laddning vid stationerna innebär att de förvärvar el och – om så är fallet – om elen i mervärdeskatterättlig mening kan anses levereras till dem direkt från operatören eller från bolaget. Svaret har betydelse för i vilket land som bolagets tillhandahållande ska beskattas. Högsta förvaltningsdomstolen har ställt följande frågor till EU-domstolen.

Fråga 1: Utgör ett tillhandahållande som består av laddning av ett elfordon i en laddningsstation till användaren av fordonet en leverans av en vara enligt artiklarna 14.1 och 15.1 i mervärdesskattedirektivet?

Fråga 2: Om svaret på fråga 1 är ja, ska då en sådan leverans anses föreligga i alla led i en transaktionskedja som innefattar ett mellanliggande företag där transaktionskedjan åtföljs av avtal i varje led, men endast användaren av fordonet förfogar över omständigheter som kvantitet, tidpunkt och plats för laddningen samt hur elen ska användas?