Mål: 870-23

Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat att hämta in ett förhandsavgörande från EU- domstolen för att få klarhet i vilken av artiklarna 13 och 14 i EU:s allmänna dataskyddsförordning som är tillämplig när personuppgifter hämtas in via en kroppsburen kamera.

Integritetsskyddsmyndigheten har påfört en sanktionsavgift för ett bolag som använt kroppsburna kameror i samband med biljettkontroller i kollektivtrafik eftersom myndigheten har ansett att bolaget inte har uppfyllt kraven på informationslämnande i artikel 13 i EU:s allmänna dataskyddsförordning. Efter överklagande har sanktionsavgiften undanröjts av kammarrätten eftersom domstolen har ansett att det är artikel 14 och inte artikel 13 som är tillämplig vid inhämtande av personuppgifter med hjälp av en kroppsburen kamera.

Vilken av artiklarna 13 och 14 i den allmänna dataskyddsförordningen som är tillämplig har betydelse för vilken information som ska lämnas, vid vilken tidpunkt detta ska ske och vilka undantag från informationsskyldigheten som finns. Genom begäran om förhandsavgörande önskar Högsta förvaltningsdomstolen få klarhet i vilken av artikel 13 och 14 i den allmänna dataskyddsförordningen som är tillämplig i detta fall.

Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat
prövningstillstånd är om de personuppgifter som samlas in vid kamera-
bevakning har samlats in från den registrerade personen (Mål nr 870-23, Kammarrätten i Stockholms mål nr 1552-22).