Kommunfullmäktige får uppdra åt en kommunal nämnd, t.ex. kommunstyrelsen, att i fullmäktiges ställe besluta i en viss grupp av ärenden, dock med undantag för bl.a. ärenden som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. En nämnd får i sin tur uppdra åt ett utskott att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Nämnden får dock inte delegera beslutanderätten när det gäller bl.a. ärenden som avser mål, inriktning, omfattning eller kvalitet rörande nämndens verksamhet.
I målet hade kommunstyrelsens samhällsbyggnadsutskott i en kommun godkänt ett avtal som innebar att en förening fick rätt att förvärva tomtmark till ett förutbestämt pris och att låta bebygga den med en moské under vissa förutsättningar.
Beslutet överklagades av ett stort antal kommunmedlemmar som ansåg att behandlingen av ärendet stred mot kommunallagens delegationsregler och att beslut i ärendet borde ha fattats av kommunfullmäktige eller i vart fall av kommunstyrelsen i sin helhet och inte av ett utskott.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att beslutet inte var av sådan principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen att beslutanderätten i ärendet av den anledningen var förbehållen kommunfullmäktige. Det förhållandet att beslutet väckt uppmärksamhet i media och till synes engagerat en större grupp kommunmedborgare medförde inte heller att beslutet borde ha fattats av kommunfullmäktige. Det fanns således inget hinder i kommunallagen mot att ärendet hanterades av en nämnd.
Högsta förvaltningsdomstolen fann vidare att det inte kommit fram att avtalet kunde förväntas riskera att leda till att kommunstyrelsens övergripande ansvar för sin verksamhet rubbades och beslutet ansågs därmed inte röra verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Delegeringen av ärendet till ett utskott inom kommunstyrelsen stred därför inte mot kommunallagens delegationsregler.
Domstolen konstaterade också att något krav på att en nämnd i sin helhet ska fatta beslut i alla ärenden som har ett betydande allmänintresse inte kan utläsas ur lagtext eller förarbeten.
Högsta förvaltningsdomstolen fann sammanfattningsvis att det inte visats att utskottets beslut att godkänna reservationsavtalet stred mot delegationsreglerna i kommunallagen. Då kommunen upplyst om att det aktuella avtalet sedermera hade förfallit avskrevs målet.