Ansökan gällde frågan om en del av ett försäkringsbolags s.k. återförsäkringsverksamhet skulle beskattas med avkastningsskatt eller med inkomstskatt. Bolaget som bedrivit den aktuella verksamheten under en lång tid hade i huvudsak uppgett att det, beroende på hur frågan besvaras, eventuellt kommer att besluta att lägga ned verksamheten.
Högsta förvaltningsdomstolen hade i första hand att ta ställning till om detta innebar att det var av vikt för bolaget att ett förhandsbesked lämnas.
Domstolen konstaterade att förhandsbeskedsinstitutet för en enskild syftar till att ge en möjlighet att inför förestående affärer och andra rättshandlingar få klarhet i hur förfarandet kommer att bedömas i beskattningshänseende. Ett förhandsbesked ska som utgångspunkt endast innefatta en skatterättslig förhandsbedömning av en i framtiden uppkommande situation.
Högsta förvaltningsdomstolen framhöll att den fråga som bolaget ställt inte gällde det alternativ som innebar en framtida förändring i form av avveckling av verksamheten. I stället ville bolaget få besked om skattekonsekvenserna av att verksamheten även i fortsättningen bedrivs på samma sätt som tidigare. Domstolen ansåg det inte vara förenligt med syftena bakom möjligheten att erhålla förhandsbesked att genom ett sådant besked bedöma hur bolagets redan pågående verksamhet ska beskattas endast av det skälet att bolaget angett att det, beroende på hur frågan besvaras, eventuellt kommer att avveckla verksamheten. Högsta förvaltningsdomstolen fann alltså att den valsituation som bolaget sagt sig stå inför inte var av det slaget att det kunde anses vara av vikt för bolaget att ett förhandsbesked lämnas.
Domstolen fann inte heller i övrigt att förutsättningarna för att pröva ansökan i sak var uppfyllda. Förhandsbeskedet undanröjdes därför och ansökningen avvisades.