Dom i mål om byte av efternamn

En person kan få byta sitt efternamn till ett nybildat efternamn under vissa förutsättningar, bl.a. att det nybildade efternamnet inte kan förväxlas med ett annat efternamn. En person fick avslag på en ansökan om att få förvärva det nybildade efternamnet Magård eftersom namnet ansågs förväxlingsbart med Magaard, då ordet –gaard finns i det danska och norska språkbruket med å-uttal och detta är bekant i Sverige.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är det den språkliga likheten beträffande uttal och stavning som ska stå i centrum vid bedömningen av förväxlingsrisken och för att en sådan risk inte ska finnas måste det vara en tydlig skillnad vid en hastig jämförelse mellan namnen och vid vardagligt tal. Trots att det finns en språklig likhet kan ett namnbyte godkännas om det inte föreligger en konkret förväxlingsrisk, t.ex. när det finns sådana skillnader i efternamnens stavning att namnen uppfattas som olika namn rent visuellt.

Ett namn kan uttalas på ett visst sätt till följd av äldre eller utländska stavningsnormer. Förväxlingsrisken måste då bedömas utifrån hur spridd vetskapen är om dessa normer i befolkningen i stort. Detta torde vara något som det många gånger kan vara vanskligt att uttala sig om. Försiktighet måste därför iakttas vid prövningen av om en sådan stavningsnorm är en allmänt omfattad kunskap i befolkningen.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens är det inte en allmänt omfattad kunskap i befolkningen att –gaard ska uttalas med ett å-ljud. Trots detta finns en språklig likhet mellan namnen. Vid prövningen av den konkreta förväxlingsrisken beaktade domstolen att bokstaven å, i likhet med bokstäverna ä och ö, är tydligt markerad rent visuellt med sitt diakritiska tecken, dvs. ringen över ”å”. Med hänsyn till detta och de stavningsmässiga skillnader som finns i övrigt ansågs efternamnen skilja sig åt tillräckligt mycket visuellt för att en förväxlingsrisk inte kunde anses föreligga. Namnbytet godkändes.