Dom i mål om ersättning för arbetsresor

Regleringen om möjligheten till ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning finns i 27 kap. 5 § socialförsäkringsbalken.

I målet gjorde Allmänna ombudet för socialförsäkringen gällande att regleringen förutsatte att det finns en rätt till sjukpenning, dvs. att arbetsförmågan ska vara nedsatt med minst en fjärdedel. Enligt allmänna ombudet måste det därför finnas en nedsättning av arbetsförmågan i själva arbetet för att rätt till ersättning för arbetsresor ska föreligga.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att syftet med bestämmelserna om ersättning för merutgifter för resor till och från arbetet är att en försäkrad som trots sjukdom kan återgå i arbete inte ska behöva avstå från det på grund av att sjukdomen gör att han eller hon inte kan ta sig till arbetet på vanligt sätt.

Domstolen uttalade att det bara är den som annars skulle ha fått sjukpenning som kan få ersättning för merutgifter för arbetsresor. Först tas ställning till om den försäkrade har rätt till sjukpenning och därefter prövas om den försäkrade ska få ersättning för merutgifter för arbetsresor i stället för sjukpenningen. Prövningen av rätten till ersättning för arbetsresor ska göras med utgångspunkt i de regler som gäller för rätten till sjukpenning. Det betyder att sådan ersättning bara kan lämnas om den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel.

Domstolen konstaterade att begreppet arbetsförmåga normalt innefattar arbetsuppgifter som den försäkrade utför under sin arbetstid. Det finns dock inte något som hindrar att även beakta förmågan att ta sig till och från arbetet vid bedömningen av en försäkrads arbetsförmåga. Att det är så bestämmelserna är avsedda att tillämpas konstaterades framgå av förarbetena. Det var alltså inte – som allmänna ombudet menade – en förutsättning för att den försäkrade ska kunna beviljas ersättning för arbetsresor att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till arbetsuppgifterna som sådana. Även förmågan att ta sig till och från arbetsplatsen ska beaktas vid bedömningen av arbetsförmågan.