Enligt artikel 5 i EKMR får en person berövas friheten enbart i vissa särskilt angivna situationer. En sådan situation är när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran.
Enligt den svenska lagen som gäller tvångsvård av unga (LVU) får personer under 20 år ges vård om de utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom ett socialt nedbrytande beteende om vården inte kan genomföras på frivillig väg. När man fyllt 18 år krävs också att vården är lämpligare än annan vård. Vården får inte pågå efter att den unge fyllt 21 år. De unga får ges vården på särskilda ungdomshem, vilket innebär att de blir frihetsberövade.
I detta mål har domstolen tagit ställning till om sådan vård av personer som fyllt 18 år faller in under konventionens undantag för skyddsuppfostran av underåriga. Detta har krävt att domstolen tolkat innebörden av konventionsbestämmelsen. Vid denna bedömning har en utgångspunkt varit att konventionen ska tolkas snävt och med beaktande av att artikel 5 syftar till att skydda enskilda mot godtyckliga frihetsberövanden.
Högsta förvaltningsdomstolen har inledningsvis bedömt att den vård som får ges är en sådan åtgärd som omfattas av konventionens undantag för frihetsberövanden vid skyddsuppfostran. Domstolen har därefter konstaterat att det i Sverige inte finns någon åldersgräns då unga får alla de rättigheter och skyldigheter som vuxna vanligen har även om 18 år är den ålder då flest rättigheter och skyldigheter inträder. Någon helt enhetlig syn på detta finns inte heller i konventionsstaterna och Europadomstolen har inte uttalat sig om undantaget för underåriga även kan vara tillämpligt avseende personer som fyllt 18 år. De åldersgränser som finns i LVU har bestämts utifrån att det är en skyddslagstiftning för unga där lagstiftaren uttryckligen tagit ställning till hur unga bäst kan ges vård och möjligheter till rehabilitering när de befinner sig i en svår social situation. För att ge de som fyllt 18 år vård krävs också att vården ska vara lämpligare än annan vård. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening finns det mot denna bakgrund inte anledning att befara att den svenska regleringen leder till godtyckliga frihetsberövanden i strid med konventionens syfte. Därför strider den svenska regleringen inte mot konventionen.
Dom i mål om vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga
Det strider inte mot Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) att en person som fyllt 18 år och som har ett socialt nedbrytande beteende ges tvångsvård som innefattar ett frihetsberövande.