Socialnämnden väckte talan om återkrav av utbetalt ekonomiskt bistånd eftersom den bedömde att en person lämnat oriktiga uppgifter om sina boendeförhållanden. Personen hade under flera års tid beviljats bistånd såsom ensamstående, samtidigt som hon enligt nämnden bodde tillsammans med sin exmake och ett av deras gemensamma vuxna barn.
Socialnämnden menar att de bevissvårigheter som finns motiverar en beviskravssänkning till att det räcker med att nämnden gjort det ”sannolikt” att en person lämnat felaktiga uppgifter om sina boendeförhållanden.
Högsta förvaltningsdomstolen fann att det beviskrav som ska tillämpas i fråga om återkrav på grund av att den enskilde lämnat oriktiga uppgifter om sina boendeförhållanden är ”hög grad av sannolikhet” och att det inte var motiverat med ett lägre beviskrav. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att nämnden uppfyllt beviskravet och visade målet åter till kammarrätten för prövning av om övriga förutsättningar för återkrav är uppfyllda.