Våra äldsta hovrätter inrättades under stormaktstidens dagar, det vill säga på 1600-talet. Tanken var att de skulle avlasta Konungens domsmakt. Dessutom skulle de bli ett alternativ för invånarna i de nya provinserna i Tyskland och Baltikum till den mäktiga överdomstolen i Hansastaden Lübeck.
Svea hovrätt (Stockholm) inrättades år 1614 (Åbo hovrätt år 1623, Dorpats hovrätt år 1630) och Göta hovrätt (Jönköping) år 1634.
Därefter har ytterligare fyra hovrätter inrättats, bland annat i syfte att minska arbetsbördan för de tidiga två hovrätterna Svea och Göta hovrätt. År 1820 fick sålunda Skåne och Blekinge utgöra underlag för en ny hovrätt med kansliort i Kristianstad (numera Malmö) (Hovrätten över Skåne och Blekinge), och år 1935 fick de nordligaste landskapen en egen hovrätt i Umeå (Hovrätten för Övre Norrland). Ytterligare två hovrätter tillkom under 1948 i samband med den nya rättegångsbalken, en i Göteborg (Hovrätten för Västra Sverige) och en i Sundsvall (Hovrätten för Nedre Norrland).
![Gamla hovrättsbyggnaden vid Näckrosdammen i Göteborg](/publishedmedia/oaxsdq21hvzbga4eapfk/Gamla_hovr-ttsbyggnaden.jpg)
![Hovrättens vapen](/publishedmedia/kaby6mmslye8j4xq8crq/Hovr-ttens_vapen.jpg)
![Hovrättens sigill](/publishedmedia/1lm5ux222gejuyqrnsux/Sigill.jpg)