I och med 1933 års domsagostadga jämställdes villkoren för både manliga och kvinnliga jurister som ville gå vidare på aspirantutbildningen för att med tiden bli domare. Domarutbildningen blev nu reglerad på ett helt annat sätt än tidigare och för första gången blev notarierna ordentligt avlönade. Det blev nu också allt vanligare att även kvinnliga jurister satt ting, även kallat notarietjänstgöring.
Men de kvinnliga juristerna omfattades fortfarande av vissa tjänstehinder genom 1923 års behörighetslag, bland annat vad gällde de högre domartjänsterna. Under andra världskriget tillsattes ännu en utredning om kvinnors tillträde till statliga tjänster. Betänkandet förespråkade likställighet mellan könen vilket också slogs fast i den förnyade version av behörighetslagen som kom 1945. Denna fastslog nu att ”kvinna skall äga samma behörighet som man att efter förtjänst och skicklighet befordras till statstjänst eller annat allmänt uppdrag.”
År 1949 upphävdes slutligen behörighetslagen och bestämmelsen i 1809 års regeringsform som hindrade kvinnor från att inneha statliga tjänster togs bort.
Under 1940-talet valde allt flera kvinnliga jurister domarbanan, även om de fortfarande var väldigt få till antalet. Vad gäller kvinnliga domare i hovrätten finns en pionjär i Anna-Lisa Vinberg (1908-1991). När hon 1948 utnämndes till extra ordinarie hovrättsassessor i Hovrätten för Västra Sverige blev hon också landets första kvinnliga domare i hovrätten. Anna-Lisa Vinberg blev även Sveriges första kvinnliga hovrättsråd (1953 i Hovrätten för Västra Sverige) samt första kvinnliga häradshövding (1963 i Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga).
Hovrätten över Skåne och Blekinge fick sina första kvinnliga hovrättsråd 1980 då Inger Schlyter och Kerstin Winquist utnämndes.
Inger Schlyter föddes i Malmö 1929 och växte upp i Trelleborg där fadern Lennart Hansson drev en advokatbyrå. Efter studentexamen 1948 tillbringade hon ett år utomlands innan hon började studera juridik vid Lunds universitet. Det var emellertid inte fadern som hade fått in henne på den juridiska banan utan en väninna som redan hade börjat i Lund. De kvinnliga juriststudenterna var under 1940-talet fortfarande relativt få och utgjorde cirka en tiondel av det totala antalet studenter som läste juridik.
Inger Schlyter avlade en juris kandidatexamen våren 1954 och efter avklarad tingstjänstgöring utnämndes hon till hovrättsfiskal i Hovrätten över Skåne och Blekinge 1957 och till assessor vid samma domstol 1964. Under 1960- och 1970-talen var hon bland annat verksam som tillförordnad tingsdomare i Skåne och Blekinge samt som revisionssekreterare. Under åren 1974 till 1980 arbetade Inger Schlyter som rådman i Malmö tingsrätt. Under några år som ordinarie revisionssekreterare var Inger Schlyter specialföredragande i expropriationsmål. Detta medförde att hon under större delen av tiden som rådman i Malmö tingsrätt arbetade i och som ordförande av fastighetsdomstolen i Malmöhus län. Den 1 november 1980 kom Inger Schlyter tillbaka till hovrätten som hovrättsråd fram till sin pensionering, men även efter det gjorde hon inhopp som domare i hovrätten när så behövdes. År 1974 tilldelades hon Nordstjärneorden.
