Kammarrätten ingriper inte mot regionernas gemensamma upphandling av hyrpersonal

Mål: 4698--4724-23, 4530--4556-23, 4557--4583-23
Samtliga regioner i Sverige har gemensamt upphandlat hyrpersonal inom hälso- och sjukvård. Flera bolag har begärt att upphandlingen ska göras om. Kammarrätten har nu avslagit deras ansökningar och ingriper inte mot upphandlingen, vars takvärde har beräknats till 38 miljarder kr.

Bolagen Bonliva AB, Agila Doktor AB och Agila Nurse AB har riktat en rad invändningar mot upphandlingen och begärt att den görs om.

Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens tidigare domar och avslår bolagens ansökningar. I domen klargör kammarrätten hur nya svenska förfaranderegler kan tillämpas. Kammarrätten utvecklar skälen för sin bedömning i några frågor.

Det gäller bland annat bedömningen av förhållandet mellan den EU-rättsliga lika­behandlings­principen och arbetsrättsliga krav. Bolagen menar att leverantörer som är etablerade i exempelvis Norge och vill hyra ut vård­personal till regionerna gynnas i upphandlingen. Detta eftersom de enligt utstationeringslagen inte behöver uppfylla krav på tjänstepension m.m. som regionerna ställer i upphandlingen. Enligt bolagen strider kraven i upphandlingen därför mot lika­behandlings­principen. Men kammarrätten håller inte med om denna tolkning.

 - Det finns inget som hindrar att man i en upphandling ställer krav som går utanför de arbetsrättsliga minimikraven i utstationeringslagen, förklarar kammarrättslagmannen Gertrud Forkman. Eftersom kraven gäller alla leverantörer strider de inte mot likabehandlings­principen.

Vårdbemanning Sverige AB och RentalCare Sverige AB fick inte prövningstillstånd i kammarrätten.

 - Kammarrätten ansåg inte att de bolagens överklaganden gällde frågor av betydelse för rättstillämpningen, säger Gertrud Forkman.

 

Faktaruta

Upphandling av hälsovård omfattas inte av EU-direktiven om upphandling, utan bedöms enligt särskilda regler i 19 kapitlet i den svenska lagen om offentlig upphandling. Dessa regler är nya sedan 2022. Numera har upphandlande myndigheter större frihet än tidigare att utforma varje upphandling utanför det direktivstyrda området utifrån de särskilda förutsättningarna i det enskilda fallet. Samtidigt måste de grundläggande EU-rättsliga principerna om likabehandling, proportionalitet m.m. tillämpas även för dessa upphandlingar, när det finns ett gränsöverskridande intresse.