Ett sambopar bodde på en fastighet som inte utgjorde samboegendom eftersom den ena sambon ägde den sedan tidigare. Den sambo som inte var ägare betalade drygt 250 000 kr för arbeten och installationer på fastigheten. Samborna diskuterade inte om betalningarna utgjorde lån, gåva eller något annat.
Högsta domstolen kommer fram till att den sambo som bekostat arbetena och installationerna måste bevisa sitt påstående om att betalningarna ska ses som ett lån till den andra sambon. Den betalande sambon har inte kunnat bevisa detta.
Högsta domstolen anser att den betalande sambon inte heller kan få ersättning grundat på en obehörig vinst för den andra sambon. Domstolen framhåller bland annat att sambolagen bygger på tanken att sambor ska kunna ordna sina ekonomiska mellanhavanden genom överenskommelser och att den sambo som tillskjuter belopp till den andras egendom har olika möjligheter att skydda sina ekonomiska intressen. En rätt till ersättning, utan stöd i en överenskommelse, skulle kunna leda till att det i samband med en separation uppstår oförutsedda skuldförhållanden.
Den sambo som bekostat arbetena och installationerna får därför inte någon ersättning enligt Högsta domstolens dom.