På grund av likvidationsuppdragets speciella natur anses likvidatorn dock i denna situation kunna ha retentionsrätt i bankmedlen.
Sedan ett aktiebolag i likvidation hade försatts i konkurs anmälde likvidatorns advokatbyrå sin fordran på arvode i bevakningsförfarandet. I ärendet uppkom fråga dels om likvidatorn hade rätt att kvitta sin fordran på arvode mot medel som likvidationsbolaget satt in på likvidatorns klientmedelskonto, dels om likvidatorn annars hade panträtt eller retentionsrätt i bankmedlen. Tingsrätten hänsköt de frågorna till Högsta domstolen.
Med avseende på kvittningsfrågan ansåg Högsta domstolen att förhållandena var desamma som i ett tidigare rättsfall (NJA 2014 s. 935). Högsta domstolen uttalade där att en konkursförvaltare saknar rätt att kvitta. Att det i detta fallet var fråga om en likvidators arvodesfordran spelade ingen roll. Högsta domstolen svarar därför att kvittning inte kan tillåtas.
När det gällde frågan om säkerhetsrätt ansåg Högsta domstolen att de allmänna principer som har ansetts gälla för retentionsrätt endast medför en mycket begränsad säkerhetsrätt. I fråga om likvidatorer framhöll Högsta domstolen emellertid dels det övergripande sambandet mellan likvidationsåtgärder, dels att likvidatorer i viss mån har en sådan roll att jämförelser med mellanmän kunde göras. Mot denna bakgrund och då det finns ett visst behov av att likvidatorer ska kunna säkerställa sin rätt till betalning menade Högsta domstolen att det var befogat att göra en försiktig utvidgning av likvidatorers säkerhetsrätt. Högsta domstolens svar blev därför att likvidatorn utan vidare åtgärd har en säkerhetsrätt i bankmedel som härrör från likvidationsbolaget.