Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om sjukpenning

Mål: 67-19
En försäkrad som är arbetslös omfattas av rätten till förebyggande sjukpenning.

En försäkrad har rätt till sjukpenning när han eller hon genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom, förkorta sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan, s.k. förebyggande sjukpenning. Om sådan sjukpenning lämnas ska arbetsförmågan anses vara nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Försäkringskassan beviljade en försäkrad förebyggande sjukpenning för en period då han genomgick medicinsk behandling. Allmänna ombudet för socialförsäkringen överklagade beslutet eftersom förebyggande sjukpenning enligt ombudet inte kan utgå till en försäkrad som är arbetslös. I vart fall bör det enligt ombudet uppställas ett krav på inkomstförlust för att den som är arbetslös ska ha rätt till sådan sjukpenning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmelserna om förebyggande sjukpenning inte undantar den som är arbetslös från rätten till ersättning. En försäkrad som är arbetslös har således rätt till förebyggande sjukpenning om övriga förutsättningar för att ersättning ska lämnas är uppfyllda. Det finns inte heller något krav på att en försäkrad ska ha gjort en inkomstförlust för att kunna beviljas förebyggande sjukpenning.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen uppfyllde den försäkrade förutsättningarna för att ha rätt till förebyggande sjukpenning.