En försäkrad har rätt till sjukpenning när han eller hon genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom, förkorta sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan, s.k. förebyggande sjukpenning. Om sådan sjukpenning lämnas ska arbetsförmågan anses vara nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.
En försäkrad som genomgick medicinsk behandling ansökte hos Försäkringskassan om att få förebyggande sjukpenning. Försäkringskassan beviljade honom förebyggande sjukpenning för fem behandlingstillfällen under aktuell period och avslog ansökan såvitt avsåg dagar omedelbart före och efter dessa tillfällen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förebyggande sjukpenning i första hand lämnas för den tid då den försäkrade faktiskt genomgår en behandling eller rehabilitering. Sådan ersättning kan också utgå för tid då den försäkrade t.ex. till följd av nödvändiga förberedelser inför eller åtgärder efter en behandling är förhindrad att förvärvsarbeta liksom för restid i omedelbar anslutning till ett behandlingstillfälle.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen utgjorde dagarna före och efter de behandlingstillfällen för vilka den försäkrade beviljats förebyggande sjukpenning inte sådan tid för vilken förebyggande sjukpenning kan lämnas.
Dom i mål om sjukpenning
Fråga om för vilken tid som förebyggande sjukpenning kan lämnas.