Ett bolag har importerat en tobaksprodukt som ska användas för att tillverka snus. Produkten består av flagor av tobaksblad. Tobaksbladen har tröskats, behandlats med vatten och ånga, siktats och därefter sorterats efter storlek. Skaft och bladnerver har rensats bort.
Tobaksskatt ska enligt lagen om tobaksskatt betalas för röktobak. Med röktobak avses bland annat tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till kakor och som går att röka utan ytterligare industriell beredning.
EU-domstolen har i en dom (Eko-Tabak, C-638/15) slagit fast att begreppet ”röktobak” inte får tolkas restriktivt. EU-domstolen uttalade också att med begreppen ”skurits” avses bland annat resultatet av ett ingrepp som innebär att en del eller en bit av något avlägsnas med ett vasst verktyg, medan ”strimlats” innebär att något har styckats eller delats. Enligt EU-domstolen ska begreppen tolkas brett. EU-domstolen ansåg att tobaksblad vars bladskaft delvis hade tagits bort är tobak som skurits eller på annat sätt strimlats. Tobaksbladen gick att röka efter en enkel beredning som bestod i att bladen hackas eller skärs för hand. Produkten omfattades därmed enligt EU-domstolen av begreppet ”röktobak”.
I de mål som Högsta förvaltningsdomstolen nu har prövat har Tullverket låtit utföra röktester som visar att tobaken går att röka om den fuktas och placeras i någon form av behållare. Högsta förvaltningsdomstolen anser att det saknas skäl att ifrågasätta röktesterna, även om de utförts med en analysmetod som används vid klassificering av varor för tulländamål. Produkten bedöms därför gå att röka utan ytterligare industriell beredning. Mot bakgrund av EU-domstolens uttalanden i Eko-Tabakmålet måste tobaken dessutom anses ha skurits eller på annat sätt strimlats i den mening som avses i lagen om tobaksskatt. Den tobaksprodukt som bolaget har importerat utgör därmed röktobak och är alltså skattepliktig till tobaksskatt. Högsta förvaltningsdomstolen avslår därför bolagets överklagande.