Frågorna i Högsta domstolen var i huvudsak om försäkringsbolaget felaktigt hade sagt upp försäkringen i förtid och om försäkringstagaren i så fall hade rätt att få skadestånd.
Försäkringsbolaget har bevisbördan för att den förtida uppsägningen var riktig, dvs. för att försäkringstagaren skulle ha lämnat oriktiga uppgifter. Den prövningen ska ta sikte på de verkliga förhållandena och domstolen kan ta hänsyn även till utredning som förts in vid en efterföljande prövning av om uppgifterna var oriktiga.
Skadeståndsskyldighet för en felaktig förtida uppsägning har – i enlighet med den huvudregel som gäller i kontraktsförhållanden – ansetts förutsätta att uppsägningen från försäkringsbolagets sida skett av oaktsamhet. Den prövningen ska utgå från de omständigheter som förelåg vid själva uppsägningstillfället. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att försäkringsbolaget har varit oaktsamt. Försäkringsbolaget måste dock ange vilket underlag som har funnits för uppsägningen och vilka överväganden som gjorts. Kraven på försäkringsbolaget har ställts relativt högt och bolagets förtida uppsägning måste bygga på ett stabilt underlag som möjliggör ett välgrundat beslut.
Högsta domstolen fann att försäkringsbolaget inte hade haft rätt att säga upp försäkringen i förtid. Det underlag som funnits har i detta fall behövt kompletteras. Försäkringsbolaget har därför ansetts ha varit oaktsamt och domstolen har fastställt att försäkringsbolaget i och för sig är skadeståndsskyldigt.