För elever vid en fristående grundskola är hemkommunen enligt skollagen skyldig att lämna bidrag. Bidraget består av ett grundbelopp och, i förekommande fall, ett tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp ska bl.a. lämnas för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Beloppet ska vara individuellt bestämt utifrån elevens behov.
I målet hade en kommun satt ned tilläggsbeloppen för tre elever. Som skäl för nedsättningen angav kommunen att bidragsnivån för tilläggsbelopp bestämdes årligen i samband med budget och att kommunen var oförhindrad att göra så, så länge det gjordes lika för kommunal och fristående verksamhet, dvs. så länge likabehandlingsprincipen följdes.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det framgår av skollagen och dess förarbeten samt av praxis, att det beträffande tilläggsbelopp för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd ska göras en individuell bedömning avseende varje elevs unika behov. Bedömningen ska, förutom frågan om ett tilläggsbelopp över huvud taget ska lämnas, också avse tilläggsbeloppets storlek. Det står vidare klart, enligt domstolen, att likabehandlingsprincipen inte gäller direkt i fråga om tilläggsbelopp. Vidare ska utgångspunkten när storleken på ett tilläggsbelopp ska fastställas vara att elevens behov av stöd kan tillgodoses i praktiken.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att bestämmelserna i 14 kap. 1 och 2 §§ skolförordningen om fastställande av bidrag per kalenderår och ändringar av bidrag under budgetår visserligen ger intryck av att även tilläggsbeloppets storlek ska bestämmas med utgångspunkt i de ekonomiska förhållandena i hemkommunens egen verksamhet eller utifrån en förutbestämd budgetram. Mot bakgrund av reglerna i skollagen och hur dessa kommit att tolkas saknas emellertid, enligt domstolens mening, lagstöd för en sådan ordning.