Dom i mål om folkbokföring

Folkbokföringen är den grundläggande registreringen av befolkningen i Sverige och innebär att en persons bosättning fastställs och att uppgifter registreras om bl.a. identitet och familj, såsom en relation mellan förälder och barn. Om man flyttar till Sverige ska man folkbokföras i landet.

I målen hade två kvinnor tillsammans med ett barn flyttat till Sverige från Island. Den ena kvinnan hade i Island fött barnet efter assisterad befruktning och i enlighet med isländsk lag var båda kvinnorna i Island fastställda som föräldrar till barnet.

Skatteverket folkbokförde kvinnorna och barnet men beslutade att inte i folkbokföringen registrera någon föräldrarelation mellan barnet och den kvinna som inte fött detta eftersom det saknas lagstöd för en sådan registrering. Kammarrätten ansåg emellertid att besluten stred mot rätten till skydd för privat- och familjeliv och skyddet mot diskriminering enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och att relationen därmed skulle registreras.

HFD anförde att det saknas lagstöd för att lägga ett i utlandet fastställt föräldraskap för en kvinna till grund för en registrering i folkbokföringen. Det förhållandet att en sådan relation inte registreras kan dock utgöra en inskränkning av skyddet för privat- och familjeliv enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och HFD fann att en inskränkning skett. En sådan inskränkning kan emellertid vara tillåten under vissa förhållanden, bl.a. om den har skett i ett legitimt syfte och är proportionerlig. En registrering av relationen i folkbokföringen förutsätter i ett fall som det aktuella en adoption eller att föräldraskapet fastställs i Sverige, om förutsättningarna för det är uppfyllda. De bestämmelser som reglerar förutsättningarna för att en föräldrarelation ska kunna fastställas i Sverige innebär vissa begränsningar, som grundas på hänsyn till barnets rätt till kunskap om sitt genetiska ursprung. Mot bakgrund av detta hade inskränkningen enligt HFD skett i ett legitimt syfte. Med hänsyn till att det i Sverige finns möjligheter att på andra sätt etablera en rättslig föräldrarelation mellan barnet och den kvinna som inte fött barnet, och det inte heller uppkommit några praktiska svårigheter som inte kunnat övervinnas, var inskränkningen också proportionerlig. Besluten att inte registrera föräldrarelationen stred därmed inte mot rätten till skydd av privat- och familjeliv i konventionen. Besluten innebar inte heller att någon diskriminering skett i konventionens mening eftersom någon skillnad i behandlingen av personer i en liknande situation inte skett.