Ett företag som går med underskott vid beskattningen får spara underskottet och dra av det mot inkomster som uppkommer under följande år. För att förhindra handel med underskottsföretag finns dock regler som begränsar rätten att utnyttja tidigare års underskott om företaget byter ägare. En sådan regel är den s.k. beloppsspärren. Den innebär att underskottsföretaget inte får dra av tidigare års underskott till den del underskotten överstiger 200 procent av köparens utgift för att förvärva det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget. Frågan i målen var om det i den utgiften även får räknas in transaktionsutgifter, avseende t.ex. konsulttjänster, som köparen har i samband med förvärvet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att syftet med lagstiftningen är att hindra handel med underskottsföretag samtidigt som affärsmässigt motiverade ägarförändringar inte ska motverkas. Tanken är att tidigare års underskott inte ska påverkas av en ägarförändring om köparen är beredd att betala så pass mycket för företaget att affären inte skulle ha varit lönsam om köparen endast eller huvudsakligen hade varit ute efter företagets underskottsavdrag. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det för den bedömningen saknar betydelse om betalningen avser köpeskilling för andelarna eller transaktionsutgifter i samband med andelsförvärvet. Domstolens slutsats var därför att köparens transaktionsutgifter får beaktas vid beräkningen.
Dom i mål om inkomstskatt
Köparens transaktionsutgifter i samband med förvärv av andelar i ett underskottsföretag får beaktas som en del av utgiften för förvärvet vid beräkning av den s.k. beloppsspärren.