Skollagen ger en lärare rätt att vidta åtgärder för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande. Åtgärderna måste stå i rimlig proportion till syftet och övriga omständigheter. De får inte göras för att bestraffa eller disciplinera. Åtgärder som kan utgöra misshandel är inte heller tillåtna. Däremot kan det vara tillåtet att ta ett tag om en elevs arm, t.ex. för att leda ut eleven ur klassrummet. Ett ingripande som ligger inom ramen för befogenheterna utgör i regel inte en kränkande behandling i skollagens mening.
Högsta domstolen anger i sin dom att utgångspunkten måste vara att ordningsstörningar i skolan i första hand ska lösas på andra sätt än genom fysiska ingripanden. Det är dock ofrånkomligt att det kan uppkomma situationer när det är nödvändigt att ingripa fysiskt mot en elev. Ingripandet ska då vara så lindrigt och ske under så kort tid som möjligt. Mer långtgående ingripanden kan bara komma i fråga vid allvarliga ordningsstörningar. Är det fråga om en mindre ordningsstörning får ett fysiskt ingripande bara ske i undantagsfall. Vid en bedömning av om ett ingripande hållit sig inom ramen för tillsynsplikten ska beaktas vad läraren har uppfattat som nödvändigt i den rådande situationen.
Det ingripande som var aktuellt här – ett grepp om en elevs nacke – utgör enligt Högsta domstolen i regel en kränkande behandling. Såsom det utfördes var det dock mycket kortvarigt och anpassat för situationen. Det uppnådde omedelbart sitt syfte att få slut på ordningsstörningen i en situation när eleven inte lydde de uppmaningar han fått om att resa sig från soffan. Det var därför inte fråga om någon kränkande behandling i skollagens mening.