Dom i mål om inkomstskatt samt skattetillägg

Skatteverket beslutade vid ordinarie omprövning och genom efterbeskattning att skönsmässigt beskatta en person och påföra skattetillägg för kontantinsättningar som gjorts på dennes bankkonto. Insättningarna hade gjorts vid ett sextiotal tillfällen under 2013–2015 och uppgick till ett sammanlagt belopp om drygt 330 000 kr. Insättningarna beskattades i inkomstslaget näringsverksamhet och utgående mervärdesskatt påfördes.

Den skattskyldige överklagade beslutet och uppgav att insättningarna bl.a. var återbetalningar av lån. Vidare framhöll han att en del av insättningar bestod av pengar han själv lånat i euro av en släkting och förvarat hemma och vid behov växlat till kronor och satt in på sitt bankkonto. Skatteverket motsatte sig bifall till överklagandet och yrkade för egen del i andra hand att insättningarna skulle beskattas i inkomstslaget tjänst. Förvaltningsrätten avslog överklagandet medan kammarrätten biföll det och upphävde Skatteverkets beslut.

Skatteverket överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att den skattskyldige skulle beskattas skönsmässigt i inkomstslaget tjänst för insättningarna och att skattetillägg skulle påföras till följd av skönsbeskattningen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmelsen om skönsbeskattning ska ses mot bakgrund av den skattskyldiges dokumentationsskyldighet. Det är också den skattskyldige som har lättast att visa var de pengar som satts in på dennes konto kommer från. Det är Skatteverket som har bevisbördan för att det finns förutsättningar för såväl skönsbeskattning som efterbeskattning. Eftersom det bara är ett fåtal inkomster som är skattefria, kan kontantinsättningar tyda på att den skattskyldige har haft skattepliktiga inkomster. Så är särskilt fallet om det rör sig om ett stort belopp eller om återkommande insättningar som sammantaget uppgår till ett stort belopp.

Vid bedömningen om insättningar på ett konto är skattepliktiga måste dock den skattskyldiges förklaringar och invändningar beaktas. Enbart ett påstående från den skattskyldige om att de pengar som satts in på dennes konto avser t.ex. ett lån eller en gåva räcker som regel inte, utan normalt bör krävas att transaktionen kan verifieras genom låneavtal, kvittenser, kontoutdrag eller annat underlag så att pengarna tydligt kan följas. Bevisvärdet av t.ex. ett intyg som utfärdats av en person som är närstående till den skattskyldige får som regel bedömas som lågt. Högsta förvaltningsdomstolen fann att det av Skatteverkets utredning klart framgick att den skattskyldige haft skattepliktiga inkomster utöver vad som hade redovisats i deklarationerna. Det fanns därmed sådana brister i deklarationerna och i underlagen för dem att förutsättningar för såväl skönsbeskattning som efterbeskattning förelåg. Det saknades anledning att bestämma inkomsterna till lägre belopp än vad som motsvarade kontantinsättningarna.

För att skönsbeskattning ska ske i inkomstslaget tjänst är det inte nödvändigt att Skatteverket har kunnat identifiera ett anställnings- eller uppdragsförhållande eller någon särskild prestation som inkomsten utgör ersättning för. Högsta förvaltningsdomstolen delade Skatteverkets bedömning att beskattning skulle ske i tjänst.


I målen var det även fråga om att skattetillägget för ett av åren blev högre med anledning av Högsta förvaltningsdomstolens dom än vad Skatteverket beslutat i och med att inkomsten beskattades som tjänst i stället för som näringsverksamhet. Däremot blev det totala uttaget av skatt och skattetillägg inte högre. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det högre skattetillägget för ett av åren enbart var en följd av bytet av inkomstslag.

Högsta förvaltningsdomstolen biföll därför Skatteverkets överklagande.