Miljö- och klimatnämnden har efter inspektioner kunnat konstatera att det på en restaurang i centrala Göteborg förekommit trängsel med risk för smittspridning av Covid-19. Nämnden utfärdade därför ett beslut med vitesföreläggande mot restaurangen där den förelades att rätta till bristerna.
Efter att nämnden konstaterat att restaurangen inte gjort vad som ålagts den vände sig nämnden till förvaltningsrätten och ansökte om att vite skulle dömas ut.
En myndighets beslut om föreläggande eller förbud som förenats med ett vite måste vara utformat på ett så tydligt och klart sätt att den som föreläggandet riktar sig till måste få helt klart för sig vad som fordras för att vitet inte ska kunna dömas ut. Det måste alltså redan av föreläggandet klart framgå vad som krävs och vilka åtgärder adressaten ska vidta. Detta har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast i ett antal domar som är vägledande.
Förvaltningsrätten understryker att förfarandet med att rikta ett vitesföreläggande mot en adressat är en ingripande åtgärd som kan medföra ytterligare rättsverkningar för den enskilde utöver risken för att vitet kan komma att dömas ut. Detta medför enligt förvaltningsrätten att höga krav på förutsägbarhet, tydlighet och rättssäkerhet måste uppställas.
Förvaltningsrätten understryker att, å andra sidan, kan fråga ställas om det kan föra för långt att kräva att det i ett föreläggande i detalj ska preciseras vad adressaten i varje situation ska vidta för åtgärder för att undgå risk för att vitet döms ut. I de nu aktuella fallen handlar det om en restaurang där det befinner sig människor i ständig rörelse och där vitesföreläggandet ska reglera hur restaurangen ska agera i en mängd olika situationer för att undvika att trängsel mellan restauranggästerna uppstår.
"Om alltför höga krav ställs på vitesföreläggandets utformning kan det finnas risk för att syftet med 2020 års tillfälliga lag – att minska smittspridningen av Covid-19 – försvåras, vilket enligt förvaltningsrätten naturligtvis inte är önskvärt", konstaterar chefsrådmannen Ann-Louise Björnsson.
Med hänsyn till bland annat de höga krav på tydlighet och precision som uppställs i praxis kom förvaltningsrätten fram till att föreläggandet var alltför oklart och inte tillräckligt preciserat. Domstolen fann därför att det saknades förutsättningar för att bifalla nämndens ansökan och gav restaurangen rätt.